I år firar Ski Unlimited 40 år. Fyra decennier av resor betyder också fyra decennier av människor, möten, erfarenheter och berättelser. När det var dags för årets guideutbildning ville vi därför både blicka bakåt och framåt. Vi ville samla några av människorna som är med och skapar våra resor, låta nya guider möta gamla rävar och prata om vad Ski Unlimited har varit, är och ska fortsätta vara – så vi åkte till Kroatien och kastade loss.

25 guider, fem båtar och tre nätter till havs

Resan började i Trogir, där våra egna skeppare och några gudier redan hade tillbringat dagen med att fixa båtar och handla mat. När resten av gänget anlände från olika håll i Sverige och utomlands möttes de av musik, dryck och fem segelbåtar redo i hamnen.

Vi var 25 personer och fick lyxen att ha en egen hytt var. Efter en snabb genomgång av båtarna och livet ombord samlades vi för kvällens första gemensamma häng. Några hade känt varandra i årtionden. Andra träffades för första gången. Men det tog inte lång tid innan historierna började komma, och just historierna skulle visa sig bli en ganska viktig del av de kommande dagarna.

Gamla Ski-historier i den kroatiska skärgården

Nästa morgon började tidigt. De morgonpigga hann se solen gå upp över bergen medan kursen var satt mot Blå lagunen för frukost och ett första dopp. Sedan hissades seglen. I lugn halvvind började dagens första workshop ombord på respektive båt. Uppgiften var enkel: Dela med dig av en Ski-historia.

Det kunde vara en blooper. Något oväntat. En situation som behövde lösas på plats. Ett minne man fortfarande skrattar åt. Det visade sig finnas en hel del att välja på. Historier om snöbrist, borttappade grupper, liftskötare som gått ut i strejk och ett spa som… brunnit upp.

Gemensamt för många av berättelserna var att de handlade om tillfällen när planen plötsligt inte längre fungerade. När någon behövde tänka om, hitta en ny lösning och få resan att fortsätta – ibland bakom kulisserna utan att gästerna märkte någonting, ibland mitt framför näsan på dem. Och kanske är det just de resorna man minns bäst.

Samtalen fortsatte över lunchen. Några båtar ankrade upp i en vik och lagade grekisk sallad på kroatiskt vis, medan andra åt under seglats. Att höra varandras berättelser blev inte bara underhållande. Det blev ett sätt att dela erfarenheter och lära känna människorna bakom dem.

Vad är egentligen Ski Unlimited?

Efter lunch vände vi blicken från historierna bakåt till Ski Unlimited i dag, och framåt.

Vad är Ski för dig? Varför valde du att bli guide? Vad är det roligaste? Vad är svårast? Hur har rollen förändrats genom åren? Och vad är det egentligen som gör Ski Unlimited till Ski Unlimited?

Det fanns förstås inga rätta svar. Det intressanta fanns i skillnaderna. Mellan dem som varit med länge och dem som precis börjat. Mellan erfarenheter från olika destinationer, grupper och generationer av resenärer.

För ett företag som fyller 40 är det lätt att prata om årtal, destinationer och allt som har hänt längs vägen. Men Ski Unlimiteds historia sitter minst lika mycket i människorna som har varit med och skapat den. Och den historien fortsätter att skrivas.

Mot Bol och en något blåsig natt

På eftermiddagen lade vi till i Bol på ön Brač. I sann Ski-anda snörade några på sig löparskorna, några tog en promenad, medan andra gick en sväng i butikerna eller slog sig ner på någon av barerna längs strandpromenaden.

Till middagen delades matlagningen upp mellan båtarna och vi åt tillsammans i sittbrunnarna. Humlan och Mattias höll ett fint tal och gab våra skeppare varsin nyinköpt skepparmössa som tack för bra jobb.

Sedan blev det dans på bryggan. Åtminstone tills kulingvindar, regn och en hotellägare på kajen som vänligt bad oss sänka basen satte punkt för kvällen.

Morgonen därpå var därför frågan snarare: ”Har du sovit alls?” än: ”Har du sovit gott?”

Och så fastnade vi

Efter frukost, gemensam promenad och obligatorisk gruppbild var det dags att kasta loss. Två båtar hade hunnit ut ur hamnen när den tredje skulle iväg. Då fastnade mooringlinan i propellern. I stark vind. Precis vid bryggan.

Två ur gänget hoppade i för att försöka reda ut situationen och en slö brödkniv visade sig vara ett av de mer användbara verktygen ombord. Hamnkaptenen kontaktades, som i sin tur ringde efter en dykare.

Efter ett tag gled han in på en moppe med en handduk runt nacken. Kroatiens svar på Adam Sandler. Han meddelade att han hade ”perfect record”. Det kändes ändå tryggt. Beväpnad med våtdräkt, viktbälte, två tänger – och vår fortfarande ganska slöa brödkniv – gav han sig på problemet. Till slut kom vi loss.

Och där stod vi plötsligt, mitt i exakt den typ av historia vi hade suttit och pratat om dagen innan: något oväntat händer, planen spricker och någon måste lösa det. Skillnaden var bara att den här historien var vår.

Delfiner, uppdragssegling och full fart

Väl ute på havet fick vi rejäl vind och en härlig slör. Lunchen, pasta pesto med mozzarella och lufttorkad skinka, kunde avnjutas under lugna former.

Och sedan dök de upp. Delfiner. Som om dagen inte redan hade levererat tillräckligt. Men någon vanlig transportsegling tillbaka mot Trogir skulle det förstås inte bli. Snart trillade nästa uppgift in i WhatsApp-gruppen: uppdragssegling.

Båtarna skulle samla poäng genom olika utmaningar. Skapa den bästa reklamen för Ski Unlimited. Göra en 360 med båten. Ta sig från för till akter. Och – något mer ambitiöst – rekrytera en ny Ski-guide. Samtliga båtar gick in för uppgifterna med imponerande engagemang och en ganska stor dos humor. Resultatet? Det stannar i Ski Guide-chatten.

After sail i golden hour

Framåt eftermiddagen mojnade vinden och några av båtarna möttes återigen i Blå lagunen. Det blev bad och after sail med chips, kallskuret och något gott i glaset medan eftermiddagssolen sjönk och gav oss det där nästan löjligt fina golden hour-ljuset.

Sedan styrde vi tillbaka mot Trogir. Kvällens middag blev skeppare Emelys tonfiskwraps, det perfekta sättet att samla ihop det som fanns kvar i båtarnas kylskåp, och besättningarna blandades återigen mellan båtarna.

Och ja, det blev dans på bryggan även den här kvällen. Den här gången fick vi sällskap av besättningar från andra båtar i hamnen. Plötsligt spelade språk, ålder och nationalitet ingen större roll. Någon lärde ut bugg, någon synkroniserad dans och någon annan hur man sabrerar en flaska bubbel. Allt till ABBA och Alors on danse under stjärnorna. Tills även den här hamnens personal tyckte att det var dags att sänka volymen lite. Rimligt ändå.

Guideutbildning handlar om mer än att utbilda guider

Fyra dagar och tre nätter går fort. När vi packade ihop båtarna den sista morgonen åkte vi hem med mer kunskap om segling, destinationen och Ski Unlimited. Men framför allt med nya och fördjupade relationer.

För en guideutbildning handlar förstås om att bli bättre på jobbet. Om att dela erfarenheter, lära av varandra och vara bättre rustad när något oväntat händer på en resa. Men den handlar också om något annat. Om att känna människorna man jobbar tillsammans med. Om att våga be om hjälp, dela med sig av det som gått bra och det som gått mindre bra och veta att det finns ett helt gäng människor runt omkring som vill åt samma håll.

Efter 40 år har mycket förändrats på Ski Unlimited. Destinationerna har blivit fler, resandet har förändrats och dagens gäster har helt andra möjligheter att själva ta reda på vad som väntar. 

Men en sak är densamma.

Bakom varje riktigt bra resa finns människor som bryr sig, löser det som behöver lösas och gör det där lilla extra för gruppen.

Det är dem vi kallar våra guider. Och tillsammans fortsätter vi jobba mot samma mål: Att skapa resor som känns.