Tour Eiffel dans Paris

Som sagt, det finns så mycket intressant fakta om Eiffeltornet som ni aldrig kunnat gissa er till. Minst trehundra arbetare dog i Paris under byggtiden av tornet men bara en av dem byggde tornet. Denne dog när det skulle spexas för sin fästmö på plattformen. Detta spexande ledde till mannens fall, över sextio meter föll mannen och livet fick sin ände där. I övrigt använde de över artontusen delar, av stål, för att bygga tornet. Vad det innebär för dig som turist kan jag inte säga men det ser ut att vara många många delar på det.

Gustave Eiffel byggde tornet utan att ha något att jämföra med och det tog blott två år att färdigställa det. Tänk att skruva ihop artontusen bitar, en massa bultar och stänger som skall passa ihop. Det byggdes från fyra olika håll, varje ben utgjorde en separat arbetsplats. De skulle mötas mitt på och som vanligt var konstruktören orolig att de inte skulle mötas på mitten, men det diffade bara fem centimeter. Fantastiskt. Det var samma sak när de grävde en tunnel i Abisko, då var ingenjören orolig för att de två arbetslagen inte skulle mötas mitt på. Dagen innan tog den ansvarige livet av sig då pressen var alltför stor. Så kan det gå.

Tornet kan variera cirka femton centimeter i höjd beroende på temperatur. Det ni. Ungefär som Kebnekaise som varierar mycket i höjd också, slående likheter..Tornet var också en symbol för fransosernas hopp och styrka under 1900-talet, viktigt viktigt.

Nu vet ni lite mer än tidigare om det här tornet. Vad det har med något att göra kan jag inte svara på men har ni läst hit så är ni lite mer allmänbildad än tidigare. Bra va?

Det blir inte alltid som man tänkt sej, men det blir bra ändå!

På väg till klostret i Stor Sankt Bernads passet, hyfsad sikt just nu!

Snö ingen bristvara

Välkommen till klostret!…men varning för snöras från taken.

Nästa dag på tur till Mont Fourchons via sommarvägen.

Vi såg inte mycket, men plötsligt dyker en man upp i dimman iklädd
en tight tävlingsdräkt sponsrad av Yogi (te märket) och en turban.

Tillbaka hemåt. Häftigt att detta stora hus byggdes.

Långt därborta i solen kan man se våra spår. Klicka på bilden..2 ggr.
Fina dagar fast vi såg inte så mycket.

Tack Anna och Anna

Kvar är idag endast ruinen av denna byggnad som många av oss har kära minnen av. Inte allt varar för evigt. Tack för allt.

I väntan på bättre tider kan ni en titt på bilderna nedan (tagna under senaste skidresan till Madesimo) för en dos av Italiensk vår!

Med glansiga textilservetter med trendigt snedlagda bestick är borden dukade, dock är vattenglasen helt fantastiska. Den annars så vardagliga Aqua Panna smakar himmelskt gott i dessa glas, jag måste få tag i sex stycken såna glas. Kanske vattnet i Chamonix smakar gott till och med. Den svarta glansiga servetten matchas med interiören i övrigt, lite spartanskt men de har inte tagit bort alla italienska element med gigantiska träbalkar i taket samt golvet i stenkakel.

Vinet som rekommenderades till Sushin kom från Morgex, Vin Blanc di Morgex eller något sånt, en fransk touch på ett i övrigt helitalienskt vin. Om det passade till sushin? Mina smaklökar är nog inte så utvecklade att de förstod innebörden av dess kombination. Sushin då? Beställningen gick på sju bitar med varierande pålägg. Goda pålägg men riset påminde lite om halvkokt risottoris. Det kan väl ses som något negativt tycker jag. Trist då soyan tillsammans med wasabin skapade en oanad smaksensation i gommen. Aldrig smakat något liknande men vill ha mer! Kanske har de lagt socker i wasabin? Något beroendeframkallande har de blandat i för jag kommer nog sent glömma denna wasabi.

Så småningom kom efterrätten in. En Tortino al Cioccolato Cuore Caldo con Mousse di Ciliegie. Visst låter det fantastiskt gott! En liten tortino av choklad med ett varmt chokladhjärta och till det en härlig mousse av körsbär. Mina smaklökar smälte i alla fall och förhoppningarna var höga på denna rätt. Levde den upp till det fancy namnet då? Fick mina smaklökar dansa argentinsk tango i gommen? Hittade den sista pinnen ned i komposten? Näe, inte riktigt tyvärr. Det blev en liten besvikelse då chokladen var lite lite chokladig. Kunde gott ha kickat igång chokladen lite mer och det där varma hjärtat saknade djup. Varmt men ingen riktig chokladsmak där heller. Ack ack ack.

De föll inte riktigt på målsnöret men nära var det, tror de snubblade på tredje häcken. Kom ikapp och sprang förbi några konkurrenter för att sedan ha otur vid sjätte häcken och göra en till rivning där konkurrenterna hann ikapp och sprang vidare mot målsnöret. De sista två häckarna var de närapå ikapp för att i sista momentet drabbas av storhetsvansinne och så gick hälsenan av alldeles innan mållinjen. Bättre lycka nästa gång!

När vi kom tillbaka gjorde vi en tur i Grand Saint Bernard och besökte munkarna i klostret. Där gjorde vi ett par små turer i området efter första natten. Fin snö trots renblåsta bergssidor. Men har i Chamonix drog vi snabbt upp på Aiguille du Midi och åkte ned Vallee Blanche efter ett snöfall på söndagen. Det kom fyra centimeter i byn och drygt trettio centimeter uppe på aiguillen. Perfekt dag för att göra Vallee Blanche med andra ord.. Knappt några människor och finfin snö hela vägen ned. Kanske den ultimata dagen för åket. Nu är det gjort och vi fick se snömängden däruppe, det är en god del snö även om en hel del sprickor är synliga på glaciärerna i området. Fast det är ju bara februari så det är väl okej ändå..

Solen verkar fortsätta skina för oss och det innebär fler fina turer i området. Tillsammans med härliga människor i strålande solsken kommer vi promenera runt i massivet på stighudar och njuta av sol, puder och glada skratt. Om ni har vägarna förbi alperna så stanna för bövelen till och dra några svängar för det finns snö till alla (om man inte åker till östra alperna för där finns ingenting nästan) och det är bara att slipa stålkanterna för de få svängar ni gör i pisten. Det är ju även mysigt att åka skare. Hörde för övrigt fel när vi var i klostret och en av munkarna beskrev att han funnit snö och vad för typ av snö det var. Jag hörde han beskriva hur han fann snö, pudersnö, men ett hårt lager med snö över… men massor av pudersnö under skarlagret. Fantastiskt tänkte jag, är det inte typ den värsta typen av snö men han har ju rätt… det ligger ju puder under skaren då. Positiv inställning kan ta en långt i livet. Som tur var hörde jag fel utan han hade funnit puder ovanpå ett hårt lager av snö, alltså tvärtemot vad jag hörde. Jag är glad att munken uppskattar den snön bättre än skarskidåkning, men vi är ju alla olika.

Fikapaus i Cortina. Vissa dagar är det extra härligt att gå till jobbet.