En absolut höjdpunkt från en sommar med många höjdpunkter måste jag ju nämna konserten som spelades på taket av Operan i Oslo. Denna gigant till byggnad som är byggd i havet i hamnen i Björvika i Oslo. Många i:n där men det kan ni ta, det här med korrekt språkuppbyggnad har jag slutat med för längesen och jag kan ju knappt prata nuförtiden. Mitt tal har fördärvats av alla år med främmande talande människor. Jag har börjat lära mig det här nu efter ett helt år i Sverige med väldigt få utflykter utanför landets gränser.
Nu är det i och för sig Oslo jag pratar med så där var jag i somras och ‘hängde’.. denna term som innebär så otroligt mycket. Flexibelt och mångfacetterat begrepp som kanske inte får den respekt den förtjänar i SAOL’s lilla samling av glosor. Ska nog skicka in en ändring som styr upp det här. Det här är nuvarande definition i SAOL nämligen.
häng s. -et-* (vard.) hängande; overksam vistelse; (sport.) kontakt genom att hänga på el. följa tätt efter i löpning; ha h. på ngn
hänga v. hängde
Inte helt rättvisande som ni kan se.. Hursomhelst pratade jag om en konsert i Oslo har jag för mig, det tar väldigt lång tid att skriva de här inläggen ska ni veta. Det var kanske sommarens bästa konsert genom tiden och någonsin. Fantastiskt framträdande av artisterna som spelade där den ljumma sommarkvällen i kapitalet till vårt kära grannland i väster. Började med en sedvanlig ‘fullt ös’ konsert av Hoffmaestro som är mer eller mindre världskända (tänker mig då den här västliga världen) för sina konserter som de med sällan skådad energi och frenesi genomför. Det är full närvaro på scenen och de får igång oss i publiken med sånger som är väldigt ‘skrålvänliga’ (finns inte heller i SAOL på ett korrekt återgivet sätt) och dansbara. Det går bara inte att stå still och vi finner det alla njutbart att befinna sig i publikhavet, som tanten vid grillplatsen på udden vid Grössjön i Umeå skulle sagt det (en helt annan historia).
Efter en svettig spelning av Hoffmaestro var det paus och obligatorisk toalett då norska staten betalat fyra miljarder norska kronor/riksdaler för sitt operahus (som enligt kritikerna ser ut som ett kärnkraftverk) inte vill att vi utför behoven på själva byggnaden. Således gick alla hundratals ungdomar/ynglingar/medelålders vilsna människor in i operahuset för att begagna sig av faciliteterna som stod till förfogande. Dock var det lite för få ‘faciliteter’ för den folkanstormning som det blev och det blev lite av panik därinne då vakterna/väktarna/de ”snälla” människorna som skulle hålla ordning på massorna inte riktigt förstår vad service innebär. Denna incident slutade i värkande blåsor, kiss på golvet och lite trumpna miner och ett bekräftande av denna yrkesgrupps flexibilitet när det kommer till att lösa problem.
Efter toaletterna och inmundigandet av någon öl för 75norska kronor/riksdaler kom den svenska superstjärnan Timbuktu upp på scenen. Han hade laddat för den här konserten i flera år då han med sitt nya album med sitt jazziga framträdande på scenen verkligen fick himmelen att lysa klarare, öronen vibrerade av vällust, månen sken lite glittrigare och världens alla krig stannade upp för en stund. Jag är egentligen inget superfan av Timbuktu men nu är jag helt såld. Det var så fantastiskt bra konsert där hela publiken bjöd på sig själva i kollektivt dansande, allsång och idel glada miner och ögon som glittrade av glädje och eufori. Scenen vibrerade och låtarna flöt ihop i ett och gästartisterna stortrivdes och kvällen är och förblir oförglömlig!
