Landet Kirgizistan lockar med 96 % berg och 100 % äventyr. Låter ju som det passar som handen i skidhandsken. Kirgisistan var ligger det? Landet är det land på jorden som har längst till havet och att det gränsar till Kazakstan, Uzbekistan och Tadjikistan gör det ju inte lättare att placera på kartan. Landet är en del av Centralasien, ett stopp på Sidenvägen eller 4,5 timmar från Moskva. Sedan har det en stor granne i öster, KIna.
Det finns oändliga ytor att utforska för den nyfikne, speciellt uppe i bergen. ”This area has never ever been skied before”, försäkrar Sergei. Jon som är rysktalande kollar påståendet med byborna som bor i sista huset på vägen. Det stämmer! Inga skidåkare har varit i närheten, men det hade synts till några turister en gång tidigare.
-
-
Vid vägs ände där inga andra skidåkare varit.
-
-
Packar för lite primitivt boende i bergen.
-
-
Bagaget åker skoter och vi skakar av oss resdammet.
-
-
Uffe och Anders lite nyfikna på hur vi ska bo.
-
-
Sergei kämpar på och samlar ihop sina mannar
-
-
Slava fixar biffen och vi andra följer lydigt efter.
-
-
Återhämtning på 3500 m med Tien Shan i fonden.
-
-
Lön för mödan efter fem timmars nötande uppför.
-
-
Det går ingen nöd på oss i yurtorna.
-
-
Tycker man inte att det är så jobbigt uppför så…
-
-
Få liftar med mycket berg att nyttja.
-
-
Sista veckan på säsongen i Karakols skidort
Efter en timmes hasande på skidorna dyker då dessa yurtor upp som ska vara vårt hem i tre nätter på en höjd av 2200 meter. Här finns en större yurta med våningssängar för oss nio skandinaver, en lite mindre yurta för guider och kockar. Sedan har de byggt en bastu och toa för att vi ska hålla oss snygga och fräscha. Allt detta uppståndet bara för oss i en skogsglänta bredvid en porlande bäck. Bäcken stillar vår törst och ger oss lugn i tillvaron med sitt sorl. På morgonen glimrade isen i den krispiga morgonsolen som resultat av nattkylan.
Morgonen var alltid en stund för förberedelse. Viktigt att fylla på med mat och dricka. Se till att lindra eventuella skavsår med tvål, vatten och sedan tape för säkerhets skull. Det hjälpte kanske lite, men skavsåren dyker upp när man minst anar det. Det som inte packas i ryggsäcken kommer inte med, så den packades omsorgsfullt med kläder, solskydd, mat och vatten.
Sergei kämpar på och samlar ihop sina mannar
Att ta sig upp till 3500 meter med stighudar för en landkrabba från havsnivå sätter lungorna på prov. Som tur var slapp vi kontorsråttor bryta upp de nya spåren uppför bergen. Även här var serviceviljan på ”topp”. Vi hade tre guider: Slava gjorde hästjobbet och var ständigt några hundra meter framför oss och tuggade på brant uppåt, Sergei Jr var hjälpryttare (vände halvvägs en dag då han hade druckit för mycket av vår bjudvodka) och Sergei the Boss fick samla ihop gänget. Slava var den hårdaste man jag träffat live. På morgonen stod vi och dividerade om bara undertröja eller en fleece behövdes utanpå. Slava körde i bar överkropp. Som sommarjobb var Slava bärare på Peak Lenin (7134 m.ö.h) så han var van vid ansträngning så att säga.
Vi gick och gick. Den blöta snön fastnade på stighudarna, som borde impregnerats innan avfärd. Ibland blev det flera kilo snö extra att släpa uppåt. Som lön för mödan efter fem aktiva timmar uppåt belönades vi med lunch och en fantastisk utsikt över femtusenmeterstoppar. Fem timmar med hög puls ger en fantastisk aptit. Att sedan snön låg djup och orörd rörde upp en pirrig känsla inför nedfarten. Vi visst vad som väntade oss…
Tycker man inte att det är så jobbigt uppför så...
På vägen ner blev snön tyngre och tyngre och skogen blev tätare och tätare. Benen fick bekänna färg! Det var trötta ben och själar som sladdade in vid vårt base camp. Den varma vedkaminen och vattenkitteln välkomnade oss när vi sladdade in efter uträttat förvärv. Men först blev det en obligatorisk vodkahutt när vi klickat av laggen vid yurtan.
Vi möttes av en fantastiskt omhändertagande av Sergeis gäng. Det kändes lyxigt att vara den som hela tiden tog emot en hjälpande hand. Som grädde på moset hade vi till och med en glödlampa och elluttag i tältet som försörjdes med en generator. När solen gått ner fanns tid att bara hänga. Hänga utanför yurtan med en vodka, i bastun, runt matbordet eller bara liggandes i sovsäcken.
Det går ingen nöd på oss i yurtorna.
Som lön för mödan efter 12-13 timmars hasande uppåt och tre nätter på plywood-brits lyxade vi till det med liftar och fyrstjärnigt spa-hotell i Karakols skidomårde. Dusch, säng och restaurang känns lyxigt bara det. Hotellet känns tomt och öde då säsongen är inne på elfte timmen.
Få liftar med mycket berg att nyttja.
Sista veckan på säsongen i Karakols skidort
Efter en kul dag i skidområdet blev jag såld på att komma tillbaks nästa år. Lite sugen blev jag på att testa deras snow cat som lockar med turer upp på 3450 meter.
När dagen var slut rullade vi vidare med vår chaufför Victor mot Chon Kemin för att kolla upp höstens heta nyhet med ridning och rafting. Denna nyhet kommer snart presenteras på hemsidan.
Chon Rahmat, Per
