Inspiration

Proffsresenärens vinter

6 maj 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Skidproffset Johan Jonsson blev inför denna säsong ett nytt tillskott i Ski Unlimiteds familj. Här summerar han sin säsong, och berättar om sitt starkaste minne från den gångna vintern.

- Men du som åker runt med andra skidproffs hela tiden. Du måste ju tycka det är supertråkigt att dra runt på ett gäng IT-konsulter hela dagarna?

Jag fick frågan mitt under en guidevecka i Washington, USA. Jag förstår att frågan är relevant, men svaret är NEJ. Det är kul att dra runt på ett gäng IT-konsulter. I jämförelse med bortskämda skidproffs som sällan drar på smilbanden, är IT-konsulters omättliga skidpepp helt underbart att vara i närheten av.

Guideveckan kom som ett välkommet avbräck i en dryg månads filmjobb i kanadensiska Whitewater. Innan och efter denna långresa jobbade jag mestadels med olika fotografer i området kring mitt vinterhem – Engelberg. Flängde runt i Mürren, Haslital, på Glaciärexpressen genom Schweiz, Fieberbrunn och Andermatt innan jag nu landat i Riksgränsen för avslutning på säsongen. ”Gränsen” känns som ett andra hem för mig, och närheten till fjordarna och Narvik, i kombination med den underbara stämningen här, gör att det är en av mina favoritplatser på jorden.

Mellan mitt flängande har jag även startat upp onlinemagasinet Alpinkultur. Tillsammans med Alpingaraget och fotografen Daniel Rönnbäck har vi gjort en tidning som tittar på den alpina kulturen ur en lite annorlunda vinkel. Det har varit mycket jobb, men att även kunna skriva ”chefredaktör” på visitkortet är kul! Vi är nöjda med det första numret, och ser fram emot att göra fler nummer under hösten. Men först – två veckors vårskidåkning i underbara Riksgränsen.

På återseende nästa vinter

Johan

Inga kommentarer

Gå på tur aldrig sur

29 april 2013 | Skriven av: Per Huss | Kategorier: Inspiration, Skidåkning

Ski Limited Lofoten 18-21 april 2013

Något gammalt, något nytt, något lånat och lite blått. Vi samlade fem skidturare från förra årets resa längs 68:e breddgraden med Ski Limited, adderade elva nya fräscha vänner, lånade de norska bergen på Lofoten och så njöt vi av mat och dopp från den blå Atlanten.

Ett vinnande koncept: 16 glada prestigelösa människor, 2 minibussar, vackra berg omgivna av hav och starka ben med stighudar som fortskaffningsmedel uppför.

Att svettas tillsammans i uppförsluten och i bastun gav oss styrka i alla väder. Och vädret skiftar snabbt. Vi upplevde dynamik när den är som bäst. När nya bekantskaper blir nya vänner och gruppen formas till det mest naturliga fenomen.

Några av kommentarerna i mejl loopen efter resan beskriver resan:

- Härligt med träningsvärk i magen (av skratt) efter en skidhelg!

- Ja, visst var det en härlig resa! Nya vänner, vackra berg, och god Bacalao. Eller vackra vänner, nya berg, och intressant Bacalao…

- På fjället fanns ett gäng . Som trotsade vind och regn. Med minnen av bastu och snö. Och mackor av nybakt brö. Hamnade vi trötta i säng

Att sedan halva styrkan blev utslagen på båten Skreien var ju ingen höjdare. Det var svårt att parera dyningarna utan illamående, men det var snart glömt och humöret uppe på topp igen. Som tur var stod några pall och lyckades dra upp några stadiga torskar till middagen på Bryggehotellet i Henningsvaer när de sprattlat klart. Under vintern simmar de stadiga torskarna ner från Berents Hav till böljan den blå utanför Lofoten. Henningsvaer är kanske världens vackraste fiskeläge med de taggiga öarna på Lofoten runt omkring. Att sedan solen lyser upp tillvaron gör ju inte saken sämre. Men sedan var det ju den lilla petitessen med dyningarna från den stora blå Atlanten som kanske drog ner betyget – för vissa.

Navet i all logistik var det lilla fiskeläget Kabelvåg med eget bergsguideskontor Northern Alpine Guides och ett fantastiskt Nyvågar Rorbuhotell (rorbu = sjöbod). Att gå ut i den nyfallna snön på bryggan med sjöbodar, hav och berg runt omkring kan inte målas upp för de som inte upplevt det. Personalen på Nyvågar Rorbuhotell preppade oss med snaps av tran som rivstart på dagen och när vi kom hem var stamp och badstu redo för chill efter turen. Det gick inte att motstå ett eller ett par dopp i det uppfriskande havet. Vem ångrar ett bad efteråt?

Livet på Lofoten är roligt! Roligt på svenska och roligt (=lugnt) på norsk. För mig som älskar berg och hav är detta himmelriket, men som kan liknas vid helvetet när vädret bryter loss. Det är en lugn och koselig stämning på öarna. Trots det extrema klimatet och de extrema bergen vill inte
”vaeringarna” förhäva sig. Bergen vi besteg hade modesta namn som Tuvan, Rundfjellet och Pilan men utsikten var dramatisk.

Själva turerna gav ingen dramatik, bara goda garv så att alla glömde bort att det var jobbigt att ta sig 1000 meter ovanför havet. Visst får man energipåfyllning av att se havsörnarna sväva ovanför. En fördel med Lofoten är att en oacklimatiserad landkrabba inte behöver deala med hög höjd.
På Lofoten når bara bergen som mest 1161 meter över havet, så det passar även
ovana turare. Det är korta anmarscher, ofta direkt från E10 som slingrar sig ut
längs många av Lofotens öar innan det tar stopp vid Å i Lofoten.

Våra turer:

Pila (477 m.ö.h)

En god kvällstur eller lite av en kvällspromenad på Svolvaers bakgator. Turen kan man gå på en dryg timme och vill man gå lite längre är det grannberget Blåtind på 621 möh som gäller. Starten går vid Röda Korset i Svolvaer – Lofotens huvudstad. På vägen ner har vi utsikt över havet och stadslamporna i Svolvaer. Middagen äter man bäst på Praestengbrygga i Kabelvåg brevid Northern Alpine Guides.

Rundfjellet (750 möh)

En klassiker som jag besteg för andra gången på två år. Turen börjar norr om Svolvaer och bjuder på varierad skidåkning och vill man addera några höjdmeter kan man åka ner på södra sidan och gå tillbaka till kammen så man hamnar rätt. Vid bra väder är det utsikt mot Atlantens horisont och man kan se hav åt många olika håll.

Pilan (828 möh)

Turen startar längs E10 vid Laupstad och bjuder på stora ytor och olika toppar att leka med. Den här dagen hade vinden polerat upp det mesta, så efter att ha halkat omkring utan skarjärn till skidorna bestämde vi oss för att åka ner och leta lite mjukare och djupare snö på grannberget. På vägen var det tre havsörnar som svävade omkring i väntan på fiskelycka.

400 meter söder om Laupstad hittade vi en parkeringsficka och gav dagen ett nytt försök. Vi hittade det vi letade efter: Kall nysnö som gick över i sorbet genom björkskogen innan vi sladdade in vid E10 glada och nöjda.

Med det här gänget gick det inte att gå på tur och vara sur, så nästa år kör Ski Limited en sväng till Senja som är en grannö till Lofoten. Sedan verkar de flesta känna sig starka och laddade för bergsäventyr i Kirgisizstan till 2014.

Glad sommar Per

Inga kommentarer

Samarbete med Johan Jonsson

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Vi är stolta över att starta ett samarbete med freeridern Johan Jonsson, en stark skidåkare som reser jorden runt och åker skidor och filmar med de bästa I världen. Just nu reser han i Nordamerika, där han bland annat stannar till i Crystal Mountain för att ta hand om en skidkonferens som guide för Ski Unlimited.

Johan har bakgrund som alpin tävlingsåkare, men är nu en av de mest dedikerade friåkarna, som inte ryggar för att ta stighudarna på väg upp och som förevigar sitt resande i bild och text på en välarbetad blogg. Skrivandet är hans andra jobb, och han innehar fler högskolepoäng än de flesta ski bums vi känner till. Han skriver så här på sin blogg, på självaste julafton:

“Today’s stoke came after I printed and signed a contract for Ski Unlimited. Contract sounds too serious for this though, since I’m good friends with the people there, and is just super happy that I’ve started working with them! I’m gonna help them with some stuff, and they’re gonna help me with some stuff. It’s a so called win win, and I’m happy for this!”

Lika glada är vi, Johan är en stark skidåkare som reser jorden runt och åker skidor och filmar med de bästa I världen. När detta skrivs är han i Nelson, BC, Kanada med filmteamet Sweetgrass, och direkt efter det kommer han att resa till Crystal Mountain i USA för att ta hand om en skidkonferens som guide för Ski Unlimited. Vi säger som Johan, vi är också stoked över att få jobba tillsammans med dig!

Inga kommentarer

En vecka i Vail

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

I början av januari tog Ski Unlimited emot drygt 340 personer från 40 länder på flygplatsen i Denver, CO för några inspirerande och intensiva dagar i Vail. Feedback från gruppen säger: ”Vårt bästa konferensevent någonsin!”

Nu har såväl gäster som guider kommit hem, fulla av ny energi och nyskapade, härliga minnen från en lyckad skidkonferens. Gästerna reste in från 40 olika länder, varav några som kom från exempelvis Sydamerika och Indien aldrig hade sett snö tidigare. Skidåkning på Vails svårslagna manchester utgjorde självklart huvudnumret i det varierade programmet, där man även kunde testa aktiviteter som ridning, snowtubing och snöskovandring. Cowboyfest, komplett med linedance, en av kvällarna och stor galamiddag en annan.

Feedback vi fått från gruppen är att det var deras bästa konferensevent någonsin, och vi har fått bekräftat att Vail är ett fantastiskt resmål när man vill samla en stor grupp människor från olika håll i världen för att lära känna varandra.

Inga kommentarer

Första frosten, nya skidfilmsreleaser och försäsongspepp

20 oktober 2012 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration, Skidåkning

Så äntligen, nu börjar snörapporterna droppa in från Europa. Norge var tidigt ut och rapporterade att de sparat snö från förra säsongen och pistade ut det för över en månad sedan. Tidig säsongsstart med andra ord, i september. Tur att de började tidigt för nu har det ju fallit snö i stora delar av det bergiga Skandinavien. Flertalet skidorter i Sverige har rapporterat snö och sådan som snö som ligger kvar högt upp på topparna. Funäsfjällen har fått snö, Åre rapporterar pliktskyldigt, Kåbdalis håller i sin tradition med tidig snö, Järvsö fick tidig snö men även nere i alperna har det droppat in snötyngda bilder. En helt annan höst än förra året då vi fick vänta in i december innan det började snöa på riktigt, skönt för vissa frustrerande för andra.

Själv får jag nöja mig med frost på backen, inte helt fel det heller då Umeå bjuder på inverterade höjdmeter om man ska se på det positivt. Tror Bräntberget ropar in trettio höjdmeter ungefär, fantastiska siffror för att vara Norrland. Så glöm alla fördomar att det finns skidåkning och fjällnära orter häruppe. Det är ungefär samma avstånd från Umeå till fjällen som från Stockohlm i princip, knappt fyrtio mil på småvägar. Närmare än Luleå i och för sig men ändå. Lite falsk marknadsföring.

Några andra som marknadsför sig är skidfilmerna. Som lever på guds nåder verkar det som om man läser Frenkels krönika.De har ju obligatoriska releasepartyn där skidåkare i långt hår, skogshuggarskjortor, truckarkepsar och sneakers i storleken femtiotvå tävlar i vem som kan dricka mer än sin nästa. Vinnaren får en natt på sjukhuset och magpumpen, det är riktig glamour! Annars kan man ju spendera kvällarna med att scanna av internet för att tjuvladda ned dessa independentproducerade alster så man själv sparar trehundra kronor per film och kan sen dela ut den till sin vänner på hela internet. Fast det är klart, ingenting går ju upp mot en skidfilmspremiär om jag nu ska försöka vara lite positiv. Det är skitkul att träffa alla människor och hänga en kväll med likasinnade. Prata skidåkning, titta på film och dricka en öl i glada vänners lag. Det är kvalitetstid!

Bra med skidfilmer också, de ger ju en sorts pepp inför det som komma skall. Skidåkning i puder, oändligt med puder. Nedför snuskigt branta face och med skidspetsarna alltid pekandes nedåt, i fallriktningen. Ständigt någon snygg låt i bakgrunden när snön yr kring åkaren som alltid lyckas krångla sig ur de mest prekära situationerna med hedern i behåll och high-fivar sina polare längst ned. Det är jag till vintern, till hundra procent! Tänker jag varje år, lika gött varje gång!

Alperna, Åre, Frenkel, Funäsfjällen, Järvsö, Ski Unlimited, Skidfilm

Inga kommentarer

Tvåhjulig inspiration för sommarens kommande eskapader

10 juni 2012 | Skriven av: Emil | Kategorier: Inspiration

Nu är sommaren officiellt invigd i och med juni och att cykelparker öppnas samt att stigar cyklas. I Järvsö öppnade parken förra helgen med pompa och ståt, första dagen sol de andra två dagarna var det snö och regn blandat med hård vind. Optimala förhållanden för att sitta i en av Sveriges långsammaste liftar med andra ord. Men cyklingen var fin hörde jag, lite slaskig men de sålde ju någon regnjacka och då ingick kaffe med bulle. Ingen dålig deal det inte.. I helgen var vädret än en gång optimalt och jag övade på att flyga över styret och inte landa på stenar. Det gick bra för det mesta men på ett ställe lurade en rund sten stor som en dödskalle. Antar att vara blåslagen och kränkt tillhör downhillcyklingen så jag föredrar stigcykling egentligen, där blir man också blåslagen och kränkt men fler möjligheter till att grilla vilket är ett plus.

Det har gått några veckor sedan hemkomsten från Chamonix och vintern därnere nu. Jag har cyklat en del sedan dess och tagit mig runt ett par stigar i området. Det finns riktigt bra cykling i Hälsingland, skogscykling med möjligheter till utsikt och nakendopp. Ni behöver med andra ord inte fara långväga för att prova något nytt. Cyklade häromkvällen upp på Mörkberget, samma berg som det klättras på. Det var en fantastiskt fin tur som innehöll det mesta i cyklingsväg. Tråkiga vägar, mjuka fina stigar, blöta stigar, steniga stigar, stenhällar och flowiga nedförsbackar samt avslutning på kulturområdet Stenegården. Det finns absolut möjlighet till både bad och grillning om intresse finns.

Snabbtrampat på fina stigar som snart blir brant uppför innan utförslöpan börjar längs socknens kanske finaste singletrack

Inga kommentarer

Spartanskt japanskt blandat med italienska kulörer

12 mars 2012 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration

Sååå har just provat J(eep)set här i Courmayeur. En härlig mix av italienskt och japanskt kök. Hur ser det ut därinne, italiensk allmoge blandat med spartanskt japanskt kanske? En liten mix av bägge faktiskt, känns lite schizofrent att sitta därinne, i nordvästraste hörnet av Italien. Väldigt långt från Japan vid närmare eftertanke. Trots detta har de fått tag i några ordentliga sushikockar som står bakom den svarta disken med glasskydd på övre delen. Den undre delen är svart och med den stora Jeep-loggan, två ljuslyktor och den karaktäristiska grillen på alla Jeep:ar. Den grillen är det nog många afrikanska savanndjur som sett i vitögat som det sista de sett i livet, likaså den norrländska vargen.

Med glansiga textilservetter med trendigt snedlagda bestick är borden dukade, dock är vattenglasen helt fantastiska. Den annars så vardagliga Aqua Panna smakar himmelskt gott i dessa glas, jag måste få tag i sex stycken såna glas. Kanske vattnet i Chamonix smakar gott till och med. Den svarta glansiga servetten matchas med interiören i övrigt, lite spartanskt men de har inte tagit bort alla italienska element med gigantiska träbalkar i taket samt golvet i stenkakel.

Vinet som rekommenderades till Sushin kom från Morgex, Vin Blanc di Morgex eller något sånt, en fransk touch på ett i övrigt helitalienskt vin. Om det passade till sushin? Mina smaklökar är nog inte så utvecklade att de förstod innebörden av dess kombination. Sushin då? Beställningen gick på sju bitar med varierande pålägg. Goda pålägg men riset påminde lite om halvkokt risottoris. Det kan väl ses som något negativt tycker jag. Trist då soyan tillsammans med wasabin skapade en oanad smaksensation i gommen. Aldrig smakat något liknande men vill ha mer! Kanske har de lagt socker i wasabin? Något beroendeframkallande har de blandat i för jag kommer nog sent glömma denna wasabi.

Så småningom kom efterrätten in. En Tortino al Cioccolato Cuore Caldo con Mousse di Ciliegie. Visst låter det fantastiskt gott! En liten tortino av choklad med ett varmt chokladhjärta och till det en härlig mousse av körsbär. Mina smaklökar smälte i alla fall och förhoppningarna var höga på denna rätt. Levde den upp till det fancy namnet då? Fick mina smaklökar dansa argentinsk tango i gommen? Hittade den sista pinnen ned i komposten? Näe, inte riktigt tyvärr. Det blev en liten besvikelse då chokladen var lite lite chokladig. Kunde gott ha kickat igång chokladen lite mer och det där varma hjärtat saknade djup. Varmt men ingen riktig chokladsmak där heller. Ack ack ack.

De föll inte riktigt på målsnöret men nära var det, tror de snubblade på tredje häcken. Kom ikapp och sprang förbi några konkurrenter för att sedan ha otur vid sjätte häcken och göra en till rivning där konkurrenterna hann ikapp och sprang vidare mot målsnöret. De sista två häckarna var de närapå ikapp för att i sista momentet drabbas av storhetsvansinne och så gick hälsenan av alldeles innan mållinjen. Bättre lycka nästa gång!

3 kommentarer

Lite som det årliga Åre-reportaget eller fjällvärldens gobitar..

16 december 2011 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration, Skidåkning

Precis, ni läste rätt. Här kommer det. Årets försäsongsträningsinlägg, lika årligt som Åka Skidors reportage om Åre eller Utemagasinets genomgång av fjällvärldens gobitar. Denna vackra tradition som jag känner att jag inte kan bryta även om detta inlägg kommer lite senare än vanligt. Det är ju dags att bekänna färg snart, väldigt snart. Snön vräker ju ned i alperna i skrivande stund, det är något i hästväg! Hoppas ni har följt webbkamerorna den senaste veckan, blir lite besviken annars. Det är ju helt vilt därnere, det är mer snö i Courmayeur, Gressoney och Chamonix än vad det är i Järvsö. Det är ganska ofta det händer men bifogar en liten bild från Järvsö också så ni vet att jag talar sanning.


Gressoney Saint-Jean	Chamonix GrandMontet	Courmayeur Val Ferret	Järvsöbacken

Dessa bilder är från idag, den 16 december, och är lite av en motivation för alla er som försäsongstränar. Och en spark i baken på er som inte håller på, vad tänker ni på? Skämmes! Själv ligger jag i soffan och äter vulkaner och tutti-frutti och njuter av min träningsvärk. Präktig som få!

Ska lägga upp en bild på snörapporten över Chamonix också, om än lite sent ute så är det bara en liten hint om vad som faktiskt kommit därnere. Det här är bara början på kanske historiens snörikaste vinter! Järvsö kommer också få mer snö så ni som vill åka skidor imorgon och har slarvat bort passet kan åka dit, det är passfritt där. Alltså vi är något patriotiska vi Järvsobor men vi tillåter icke-järvsöbor att beträda vår mark och njuta av en skidåkning i världsklass! Visste ni att vi har haft FIS-tävling i Järvsö? Det har hänt och det kommer hända igen, ryktas det om i Ljusnandalen (Sveriges kanske vackraste dalgång för övrigt).

Det här är alltså snörapporten för Chamonix. Det ser fint ut men det här är ju bara en liten del av allt som kommit så jag känner att jag kanske förstör något av magin. Men ja.. Kan ju bifoga rapporten för Järvsö också, det är inte riktigt lika mycket på rapporten men å andra sidan brukar snörapporten aldrig stämma för Järvsö, vi brukar multiplicera fem-sex gånger för att nå lite mer rättvisande siffror.

Så om ni multiplicerar med sex här så blir det mer rättvisande med andra ord. Det ger alltså ca 140cm snö de kommande dagarna. Och ni behöver inget pass för att ta er till Järvsö, tåget går varje dag till Järvsö från Stockholms Central. Det är ju för övrigt många Stockholmare som jobbpendlar till Järvsö….

Så nu har jag gått igenom alla faser i att försäsongsträna och hoppas ni känner er inspirerade att fortsätta med alla övningar som ni börjat med så ivrigt tidigare i höst. Den som ligger i får ligga eller hur nu ordspråket går, har så dålig koll på de där.

Inga kommentarer

Trianglar, tre-rätters och två-hjulingar i den svenska fjällvärlden

28 oktober 2011 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration

Hallilolo! Här kommer en liten rapport om en fin tur som gjordes i sommar i den svenska fjällvärlden. En riktig klassiker har det varit i årtionden och nu är det även det på två hjul, för i den svenska fjällvärldsmyllan kryllar det av hjulspår numera. De lämnar tydliga spår efter sig och snart drar nog debatten igång bland de som förstår sig på såna här saker. Mtb i fjällvärldens vara eller inte vara. Stora skyltar kan sättas upp och restriktioner införas. Debatter upp i riksdagsnivå kanske? Det här är ju något som sätter griller i huvudet på den mest inbitna fjällvandraren med en någorlunda verbal förmåga.

Fast vad är det jag säger egentligen. Alla vi mötte på turen var glada och intresserade hur det egentligen är att cykla i fjällvärlden. Är det inte stenigt? Svårt? Hur vadar ni med cykeln? Vad använder ni för cykel? Ni kan väl inte ta med mycket packning då? En hel del frågor blev det i bastun när den väl startats upp av hyttepersonalen och samtliga närvaranden trängt ihop sig därinne. På lavarna med svensk helikopter-utflugen öl i händerna.

En fantastiskt tur var det, kan skriva om den länge men skickar upp lite bilder istället så får ni se små glimtar ur den. Kan varmt rekommendera Jämtlandstriangeln på mountainbike.

Vältrampade stigar till Sylarna som sagt, bara början än.

Stigcykling tillsammans med vandrarna

Karin på väg ned efter en massa uppförsbackar

Very nice cykling i Jämtland

Sylarnamassivet som gränsar till Norge i bakgrunden.

Sylarnamassivet i bakgrunden

Tråkigt tråkigt på Sylarna fjällstation

Lillsylen, personalstugan.. Fantastiskt fin kväll i övrigt

Molnigare på väg mot Blåhammaren och varierande terräng.

Litet vad med liten cykel på väg till Blåhammarens Fjällstation

Vandrare gillar ordning och reda, de städar undan löst liggande stenar

Blåhammarens Fjällstation, notera flaggstångens lutning.

Vad som bjuds på Blå Hammarens fjällstation

Chokladbulle och Yatzy, enda göromålet på Blåhammarens Fjlälstation

Det är mer strömt än det ser ut.. lovar...

Nedförsbacken från Blåhammaren är nästan 12km lång

1 kommentar

En liten del av sommarminnen från tvåtusenelva

14 september 2011 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration, Storstad

En absolut höjdpunkt från en sommar med många höjdpunkter måste jag ju nämna konserten som spelades på taket av Operan i Oslo. Denna gigant till byggnad som är byggd i havet i hamnen i Björvika i Oslo. Många i:n där men det kan ni ta, det här med korrekt språkuppbyggnad har jag slutat med för längesen och jag kan ju knappt prata nuförtiden. Mitt tal har fördärvats av alla år med främmande talande människor. Jag har börjat lära mig det här nu efter ett helt år i Sverige med väldigt få utflykter utanför landets gränser.

Nu är det i och för sig Oslo jag pratar med så där var jag i somras och ‘hängde’.. denna term som innebär så otroligt mycket. Flexibelt och mångfacetterat begrepp som kanske inte får den respekt den förtjänar i SAOL’s lilla samling av glosor. Ska nog skicka in en ändring som styr upp det här. Det här är nuvarande definition i SAOL nämligen.

häng s. -et-* (vard.) hängande; overksam vistelse; (sport.) kontakt genom att hänga på el. följa tätt efter i löpning; ha h. på ngn

hänga v. hängde

Inte helt rättvisande som ni kan se.. Hursomhelst pratade jag om en konsert i Oslo har jag för mig, det tar väldigt lång tid att skriva de här inläggen ska ni veta. Det var kanske sommarens bästa konsert genom tiden och någonsin. Fantastiskt framträdande av artisterna som spelade där den ljumma sommarkvällen i kapitalet till vårt kära grannland i väster. Började med en sedvanlig ‘fullt ös’ konsert av Hoffmaestro som är mer eller mindre världskända (tänker mig då den här västliga världen) för sina konserter som de med sällan skådad energi och frenesi genomför. Det är full närvaro på scenen och de får igång oss i publiken med sånger som är väldigt ‘skrålvänliga’ (finns inte heller i SAOL på ett korrekt återgivet sätt) och dansbara. Det går bara inte att stå still och vi finner det alla njutbart att befinna sig i publikhavet, som tanten vid grillplatsen på udden vid Grössjön i Umeå skulle sagt det (en helt annan historia).

Efter en svettig spelning av Hoffmaestro var det paus och obligatorisk toalett då norska staten betalat fyra miljarder norska kronor/riksdaler för sitt operahus (som enligt kritikerna ser ut som ett kärnkraftverk) inte vill att vi utför behoven på själva byggnaden. Således gick alla hundratals ungdomar/ynglingar/medelålders vilsna människor in i operahuset för att begagna sig av faciliteterna som stod till förfogande. Dock var det lite för få ‘faciliteter’ för den folkanstormning som det blev och det blev lite av panik därinne då vakterna/väktarna/de ”snälla” människorna som skulle hålla ordning på massorna inte riktigt förstår vad service innebär. Denna incident slutade i värkande blåsor, kiss på golvet och lite trumpna miner och ett bekräftande av denna yrkesgrupps flexibilitet när det kommer till att lösa problem.

Efter toaletterna och inmundigandet av någon öl för 75norska kronor/riksdaler kom den svenska superstjärnan Timbuktu upp på scenen. Han hade laddat för den här konserten i flera år då han med sitt nya album med sitt jazziga framträdande på scenen verkligen fick himmelen att lysa klarare, öronen vibrerade av vällust, månen sken lite glittrigare och världens alla krig stannade upp för en stund. Jag är egentligen inget superfan av Timbuktu men nu är jag helt såld. Det var så fantastiskt bra konsert där hela publiken bjöd på sig själva i kollektivt dansande, allsång och idel glada miner och ögon som glittrade av glädje och eufori. Scenen vibrerade och låtarna flöt ihop i ett och gästartisterna stortrivdes och kvällen är och förblir oförglömlig!

1 kommentar

Kontakta oss
Kategorier