
Så äntligen, nu börjar snörapporterna droppa in från Europa. Norge var tidigt ut och rapporterade att de sparat snö från förra säsongen och pistade ut det för över en månad sedan. Tidig säsongsstart med andra ord, i september. Tur att de började tidigt för nu har det ju fallit snö i stora delar av det bergiga Skandinavien. Flertalet skidorter i Sverige har rapporterat snö och sådan som snö som ligger kvar högt upp på topparna. Funäsfjällen har fått snö, Åre rapporterar pliktskyldigt, Kåbdalis håller i sin tradition med tidig snö, Järvsö fick tidig snö men även nere i alperna har det droppat in snötyngda bilder. En helt annan höst än förra året då vi fick vänta in i december innan det började snöa på riktigt, skönt för vissa frustrerande för andra.
Själv får jag nöja mig med frost på backen, inte helt fel det heller då Umeå bjuder på inverterade höjdmeter om man ska se på det positivt. Tror Bräntberget ropar in trettio höjdmeter ungefär, fantastiska siffror för att vara Norrland. Så glöm alla fördomar att det finns skidåkning och fjällnära orter häruppe. Det är ungefär samma avstånd från Umeå till fjällen som från Stockohlm i princip, knappt fyrtio mil på småvägar. Närmare än Luleå i och för sig men ändå. Lite falsk marknadsföring.
Några andra som marknadsför sig är skidfilmerna. Som lever på guds nåder verkar det som om man läser Frenkels krönika.De har ju obligatoriska releasepartyn där skidåkare i långt hår, skogshuggarskjortor, truckarkepsar och sneakers i storleken femtiotvå tävlar i vem som kan dricka mer än sin nästa. Vinnaren får en natt på sjukhuset och magpumpen, det är riktig glamour! Annars kan man ju spendera kvällarna med att scanna av internet för att tjuvladda ned dessa independentproducerade alster så man själv sparar trehundra kronor per film och kan sen dela ut den till sin vänner på hela internet. Fast det är klart, ingenting går ju upp mot en skidfilmspremiär om jag nu ska försöka vara lite positiv. Det är skitkul att träffa alla människor och hänga en kväll med likasinnade. Prata skidåkning, titta på film och dricka en öl i glada vänners lag. Det är kvalitetstid!
Bra med skidfilmer också, de ger ju en sorts pepp inför det som komma skall. Skidåkning i puder, oändligt med puder. Nedför snuskigt branta face och med skidspetsarna alltid pekandes nedåt, i fallriktningen. Ständigt någon snygg låt i bakgrunden när snön yr kring åkaren som alltid lyckas krångla sig ur de mest prekära situationerna med hedern i behåll och high-fivar sina polare längst ned. Det är jag till vintern, till hundra procent! Tänker jag varje år, lika gött varje gång!




Rifugio Guglielmina, en pärla i våra kära alper som till slut fick betala det högsta priset som finns. Ett grymt slut på en fantastisk saga som givit glädje åt så många människor genom tiderna. Få ställen kan servera så gott kaffe eller så bra viner som Guglielmina kunde. Från den 21 augusti 1878 har hyttan varit öppen, förutom en period från 1959 till 1993 då den var tillfälligt stängd. Epoken tog slut den 22 december 2011 då en eld tog fäste i byggnaden och var omöjlig att släcka.
























