Proffsresenärens vinter

6 maj 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Johan Jonsson och hans arbetskamrater vilar benen efter hård arbetsdag i Mürren.

Skidproffset Johan Jonsson blev inför denna säsong ett nytt tillskott i Ski Unlimiteds familj. Här summerar han sin säsong, och berättar om sitt starkaste minne från den gångna vintern.

- Men du som åker runt med andra skidproffs hela tiden. Du måste ju tycka det är supertråkigt att dra runt på ett gäng IT-konsulter hela dagarna?

Jag fick frågan mitt under en guidevecka i Washington, USA. Jag förstår att frågan är relevant, men svaret är NEJ. Det är kul att dra runt på ett gäng IT-konsulter. I jämförelse med bortskämda skidproffs som sällan drar på smilbanden, är IT-konsulters omättliga skidpepp helt underbart att vara i närheten av.

Guideveckan kom som ett välkommet avbräck i en dryg månads filmjobb i kanadensiska Whitewater. Innan och efter denna långresa jobbade jag mestadels med olika fotografer i området kring mitt vinterhem – Engelberg. Flängde runt i Mürren, Haslital, på Glaciärexpressen genom Schweiz, Fieberbrunn och Andermatt innan jag nu landat i Riksgränsen för avslutning på säsongen. ”Gränsen” känns som ett andra hem för mig, och närheten till fjordarna och Narvik, i kombination med den underbara stämningen här, gör att det är en av mina favoritplatser på jorden.

Mellan mitt flängande har jag även startat upp onlinemagasinet Alpinkultur. Tillsammans med Alpingaraget och fotografen Daniel Rönnbäck har vi gjort en tidning som tittar på den alpina kulturen ur en lite annorlunda vinkel. Det har varit mycket jobb, men att även kunna skriva ”chefredaktör” på visitkortet är kul! Vi är nöjda med det första numret, och ser fram emot att göra fler nummer under hösten. Men först – två veckors vårskidåkning i underbara Riksgränsen.

På återseende nästa vinter

Johan

Inga kommentarer

Gå på tur aldrig sur

29 april 2013 | Skriven av: Per Huss | Kategorier: Inspiration, Skidåkning

Ski Limited Lofoten 18-21 april 2013

Något gammalt, något nytt, något lånat och lite blått. Vi samlade fem skidturare från förra årets resa längs 68:e breddgraden med Ski Limited, adderade elva nya fräscha vänner, lånade de norska bergen på Lofoten och så njöt vi av mat och dopp från den blå Atlanten.

Ett vinnande koncept: 16 glada prestigelösa människor, 2 minibussar, vackra berg omgivna av hav och starka ben med stighudar som fortskaffningsmedel uppför.

Att svettas tillsammans i uppförsluten och i bastun gav oss styrka i alla väder. Och vädret skiftar snabbt. Vi upplevde dynamik när den är som bäst. När nya bekantskaper blir nya vänner och gruppen formas till det mest naturliga fenomen.

Några av kommentarerna i mejl loopen efter resan beskriver resan:

- Härligt med träningsvärk i magen (av skratt) efter en skidhelg!

- Ja, visst var det en härlig resa! Nya vänner, vackra berg, och god Bacalao. Eller vackra vänner, nya berg, och intressant Bacalao…

- På fjället fanns ett gäng . Som trotsade vind och regn. Med minnen av bastu och snö. Och mackor av nybakt brö. Hamnade vi trötta i säng

Att sedan halva styrkan blev utslagen på båten Skreien var ju ingen höjdare. Det var svårt att parera dyningarna utan illamående, men det var snart glömt och humöret uppe på topp igen. Som tur var stod några pall och lyckades dra upp några stadiga torskar till middagen på Bryggehotellet i Henningsvaer när de sprattlat klart. Under vintern simmar de stadiga torskarna ner från Berents Hav till böljan den blå utanför Lofoten. Henningsvaer är kanske världens vackraste fiskeläge med de taggiga öarna på Lofoten runt omkring. Att sedan solen lyser upp tillvaron gör ju inte saken sämre. Men sedan var det ju den lilla petitessen med dyningarna från den stora blå Atlanten som kanske drog ner betyget – för vissa.

Navet i all logistik var det lilla fiskeläget Kabelvåg med eget bergsguideskontor Northern Alpine Guides och ett fantastiskt Nyvågar Rorbuhotell (rorbu = sjöbod). Att gå ut i den nyfallna snön på bryggan med sjöbodar, hav och berg runt omkring kan inte målas upp för de som inte upplevt det.  Personalen på Nyvågar Rorbuhotell preppade oss med snaps av tran som rivstart på dagen och när vi kom hem var stamp och badstu redo för chill efter turen. Det gick inte att motstå ett eller ett par dopp i det uppfriskande havet. Vem ångrar ett bad efteråt?

Livet på Lofoten är roligt! Roligt på svenska och roligt (=lugnt) på norsk. För mig som älskar berg och hav är detta himmelriket, men som kan liknas vid helvetet när vädret bryter loss. Det är en lugn och koselig stämning på öarna. Trots det extrema klimatet och de extrema bergen vill inte
”vaeringarna” förhäva sig. Bergen vi besteg hade modesta namn som Tuvan, Rundfjellet och Pilan men utsikten var dramatisk.

 

 

 

Själva turerna gav ingen dramatik, bara goda garv så att alla glömde bort att det var jobbigt att ta sig 1000 meter ovanför havet. Visst får man energipåfyllning av att se havsörnarna sväva ovanför. En fördel med Lofoten är att en oacklimatiserad landkrabba inte behöver deala med hög höjd.
På Lofoten når bara bergen som mest 1161 meter över havet, så det passar även
ovana turare. Det är korta anmarscher, ofta direkt från E10 som slingrar sig ut
längs många av Lofotens öar innan det tar stopp vid Å i Lofoten.

 

Våra turer:

Pila (477 m.ö.h)

En god kvällstur eller lite av en kvällspromenad på Svolvaers bakgator. Turen kan man gå på en dryg timme och vill man gå lite längre är det grannberget Blåtind på 621 möh som gäller. Starten går vid Röda Korset i Svolvaer – Lofotens huvudstad. På vägen ner har vi utsikt över havet och stadslamporna i Svolvaer. Middagen äter man bäst på Praestengbrygga i Kabelvåg brevid Northern Alpine Guides.

Rundfjellet (750 möh)

En klassiker som jag besteg för andra gången på två år. Turen börjar norr om Svolvaer och bjuder på varierad skidåkning och vill man addera några höjdmeter kan man åka ner på södra sidan och gå tillbaka till kammen så man hamnar rätt. Vid bra väder är det utsikt mot Atlantens horisont och man kan se hav åt många olika håll.

 

 

Pilan (828 möh)

Turen startar längs E10 vid Laupstad och bjuder på stora ytor och olika toppar att leka med. Den här dagen hade vinden polerat upp det mesta, så efter att ha halkat omkring utan skarjärn till skidorna bestämde vi oss för att åka ner och leta lite mjukare och djupare snö på grannberget. På vägen var det tre havsörnar som svävade omkring i väntan på fiskelycka.

400 meter söder om Laupstad hittade vi en parkeringsficka och gav dagen ett nytt försök. Vi hittade det vi letade efter: Kall nysnö som gick över i sorbet genom björkskogen innan vi sladdade in vid E10 glada och nöjda.

Med det här gänget gick det inte att gå på tur och vara sur, så nästa år kör Ski Limited en sväng till Senja som är en grannö till Lofoten. Sedan verkar de flesta känna sig starka och laddade för bergsäventyr i Kirgisizstan till 2014.

Glad sommar :-) Per

Inga kommentarer

Tur i yurta – Kirgizistan

26 mars 2013 | Skriven av: Per Huss | Kategorier: Okategoriserade

Landet Kirgizistan lockar med 96 % berg och 100 % äventyr. Låter ju som det passar som handen i skidhandsken. Kirgisistan var ligger det? Landet är det land på jorden som har längst till havet och att det gränsar till Kazakstan, Uzbekistan och Tadjikistan gör det ju inte lättare att placera på kartan. Landet är en del av Centralasien, ett stopp på Sidenvägen eller 4,5 timmar från Moskva. Sedan har det en stor granne i öster, KIna.

Det finns oändliga ytor att utforska för den nyfikne, speciellt uppe i bergen. ”This area has never ever been skied before”, försäkrar Sergei. Jon som är rysktalande kollar påståendet med byborna som bor i sista huset på vägen. Det stämmer! Inga skidåkare har varit i närheten, men det hade synts till några turister en gång tidigare.

Efter en timmes hasande på skidorna dyker då dessa yurtor upp som ska vara vårt hem i tre nätter på en höjd av 2200 meter. Här finns en större yurta med våningssängar för oss nio skandinaver, en lite mindre yurta för guider och kockar. Sedan har de byggt en bastu och toa för att vi ska hålla oss snygga och fräscha. Allt detta uppståndet bara för oss i en skogsglänta bredvid en porlande bäck. Bäcken stillar vår törst och ger oss lugn i tillvaron med sitt sorl. På morgonen glimrade isen i den krispiga morgonsolen som resultat av nattkylan.

Morgonen var alltid en stund för förberedelse. Viktigt att fylla på med mat och dricka. Se till att lindra eventuella skavsår med tvål, vatten och sedan tape för säkerhets skull. Det hjälpte kanske lite, men skavsåren dyker upp när man minst anar det. Det som inte packas i ryggsäcken kommer inte med, så den packades omsorgsfullt med kläder, solskydd, mat och vatten.

Sergei kämpar på och samlar ihop sina mannar

Att ta sig upp till 3500 meter med stighudar för en landkrabba från havsnivå sätter lungorna på prov. Som tur var slapp vi kontorsråttor bryta upp de nya spåren uppför bergen. Även här var serviceviljan på ”topp”. Vi hade tre guider: Slava gjorde hästjobbet och var ständigt några hundra meter framför oss och tuggade på brant uppåt, Sergei Jr var hjälpryttare (vände halvvägs en dag då han hade druckit för mycket av vår bjudvodka) och Sergei the Boss fick samla ihop gänget. Slava var den hårdaste man jag träffat live. På morgonen stod vi och dividerade om bara undertröja eller en fleece behövdes utanpå. Slava körde i bar överkropp. Som sommarjobb var Slava bärare på Peak Lenin (7134 m.ö.h) så han var van vid ansträngning så att säga.

Vi gick och gick. Den blöta snön fastnade på stighudarna, som borde impregnerats innan avfärd. Ibland blev det flera kilo snö extra att släpa uppåt. Som lön för mödan efter fem aktiva timmar uppåt belönades vi med lunch och en fantastisk utsikt över femtusenmeterstoppar. Fem timmar med hög puls ger en fantastisk aptit. Att sedan snön låg djup och orörd rörde upp en pirrig känsla inför nedfarten. Vi visst vad som väntade oss…

Tycker man inte att det är så jobbigt uppför så...

På vägen ner blev snön tyngre och tyngre och skogen blev tätare och tätare. Benen fick bekänna färg! Det var trötta ben och själar som sladdade in vid vårt base camp. Den varma vedkaminen och vattenkitteln välkomnade oss när vi sladdade in efter uträttat förvärv. Men först blev det en obligatorisk vodkahutt när vi klickat av laggen vid yurtan.

Vi möttes av en fantastiskt omhändertagande av Sergeis gäng. Det kändes lyxigt att vara den som hela tiden tog emot en hjälpande hand. Som grädde på moset hade vi till och med en glödlampa och elluttag i tältet som försörjdes med en generator. När solen gått ner fanns tid att bara hänga. Hänga utanför yurtan med en vodka, i bastun, runt matbordet eller bara liggandes i sovsäcken.

Det går ingen nöd på oss i yurtorna.

Som lön för mödan efter 12-13 timmars hasande uppåt och tre nätter på plywood-brits lyxade vi till det med liftar och fyrstjärnigt spa-hotell i Karakols skidomårde. Dusch, säng och restaurang känns lyxigt bara det. Hotellet känns tomt och öde då säsongen är inne på elfte timmen.

Få liftar med mycket berg att nyttja.

 

Sista veckan på säsongen i Karakols skidort

Efter en kul dag i skidområdet blev jag såld på att komma tillbaks nästa år. Lite sugen blev jag på att testa deras snow cat som lockar med turer upp på 3450 meter.

När dagen var slut rullade vi vidare med vår chaufför Victor mot Chon Kemin för att kolla upp höstens heta nyhet med ridning och rafting. Denna nyhet kommer snart presenteras på hemsidan.

Chon Rahmat, Per

Inga kommentarer

På tårna – med och utan pjäxor, hela året

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Under året som gått har Ski Unlimited fått betyget 5 av 5 för helhetsintryck av resorna och guidernas prestationer, av inte mindre än 60 % av våra konferensgäster. Vi bugar och tackar för detta omdöme, och känner oss stolta, men inte nöjda. En del av anledningen till det höga betyget är att vi kickade igång förra året med ett toppmöte i Val d’Anniviers i Schweiz, då guider och kontorspersonal samlades för att förbereda oss på att möta 3000 gästers olika förväntningar på bra service. Inför detta år upprepade vi konceptet, i fantastiska snöförhållanden i Järvsö.

Per hittar puder i Järvsö

Under guideutbildningen 2012 rustade vi oss och svetsade ihop gruppen, uppe på toppstationen av Vercorins skidområde i Val d’Anniviers där vi bodde trångt och gemytligt under stjärnorna. Val d’Anniviers är förresten en klart lysande stjärna som konferensresmål inför 2013/2014 då Schweiz tredje längsta lift öppnar och kommer knyta ihop Zinal och Grimentz. På toppen av Vercorin förberedde vi oss under en långhelg på att möta 3000 gästers olika förväntningar på bra service. Det resulterade i att drygt 60 % gav oss betyget 5 för helhetsintryck av konferensresorna och guidernas prestationer under 2012. Vi är stolta och tacksamma för detta, men är ännu inte nöjda.

Nya bergsupptåg

Vi har testat Andorra, som uppvisar fina femstjärniga hotell och riktiga berg i Pyrenéerna. Andorra är normalt bäst i mars och en konferens här kan med fördel kombineras med en galen natt i Barcelona och ett dopp i Medelhavet. Ett företag skippade grisfesten på Mallis och hela firman besteg Puig des Teix på (1064 meter över Medelhavet) efter ett målmedvetet träningsprogram innan avresa. Vi fick också äran att ta emot 220 personer till ett Grindelwald i höstprakt med konferens uppe på ”The Top of Europe” 3400 meter. Som en udda fågel fick vi med ett gäng till Jordanien på jeepsafari i november. Detta är bara några av höjdarna av de 65 resor vi fick till under året.

Ski Limited

Under året smög vi också igång Ski Limited. Ett koncept där vi bjuder in våra kära guldgäster att hitta likasinnade bergstokiga vänner för livet (i bergen). Under 2012 körde vi ett race längs 68:e breddgraden i norr. I april kör vi liknande upplägg i Lofoten med skidtur på stighudar i havsmiljö. Innan dess laddar vi för Kirgizistan i mars med boende i yurta lite högre upp i bergen, så långt bort från havet man kan komma faktiskt. Om en stundande skidkonferens till delstaten Washington faller väl ut kan en road trip där göra inträde i guldprogrammet. Hör av er om Ski Limited låter som er grej!

2013

Under 2013 kommer vi bli lite snyggare och fräschare. Inte bara för att skidstjärnorna Frida Winqvist och Karolina Krejci börjat under året. Vi kommer också att byta profil med en helt annan syn på kommunikationen. Håll ögonen öppna, för snart smäller det. Januari har börjat i rekordfart och 460 personer har redan rest iväg med oss på skidkonferens runt om i världen.  Just nu tar våra guider hand om skidåkare i Alagna, Courmayeur och Morzine.

 

Inga kommentarer

Samarbete med Johan Jonsson

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Vi är stolta över att starta ett samarbete med freeridern Johan Jonsson, en stark skidåkare som reser jorden runt och åker skidor och filmar med de bästa I världen. Just nu reser han i Nordamerika, där han bland annat stannar till i Crystal Mountain för att ta hand om en skidkonferens som guide för Ski Unlimited.

Johan har bakgrund som alpin tävlingsåkare, men är nu en av de mest dedikerade friåkarna, som inte ryggar för att ta stighudarna på väg upp och som förevigar sitt resande i bild och text på en välarbetad blogg. Skrivandet är hans andra jobb, och han innehar fler högskolepoäng än de flesta ski bums vi känner till. Han skriver så här på sin blogg, på självaste julafton:

“Today’s stoke came after I printed and signed a contract for Ski Unlimited. Contract sounds too serious for this though, since I’m good friends with the people there, and is just super happy that I’ve started working with them! I’m gonna help them with some stuff, and they’re gonna help me with some stuff. It’s a so called win win, and I’m happy for this!”

Lika glada är vi, Johan är en stark skidåkare som reser jorden runt och åker skidor och filmar med de bästa I världen. När detta skrivs är han i Nelson, BC, Kanada med filmteamet Sweetgrass, och direkt efter det kommer han att resa till Crystal Mountain i USA för att ta hand om en skidkonferens som guide för Ski Unlimited. Vi säger som Johan, vi är också stoked över att få jobba tillsammans med dig!

Inga kommentarer

En vecka i Vail

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Inspiration, Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

I början av januari tog Ski Unlimited emot drygt 340 personer från 40 länder på flygplatsen i Denver, CO för några inspirerande och intensiva dagar i Vail. Feedback från gruppen säger: ”Vårt bästa konferensevent någonsin!”

Nu har såväl gäster som guider kommit hem, fulla av ny energi och nyskapade, härliga minnen från en lyckad skidkonferens. Gästerna reste in från 40 olika länder, varav några som kom från exempelvis Sydamerika och Indien aldrig hade sett snö tidigare. Skidåkning på Vails svårslagna manchester utgjorde självklart huvudnumret i det varierade programmet, där man även kunde testa aktiviteter som ridning, snowtubing och snöskovandring. Cowboyfest, komplett med linedance, en av kvällarna och stor galamiddag en annan.

Feedback vi fått från gruppen är att det var deras bästa konferensevent någonsin, och vi har fått bekräftat att Vail är ett fantastiskt resmål när man vill samla en stor grupp människor från olika håll i världen för att lära känna varandra.

Inga kommentarer

Ny laguppställning

25 januari 2013 | Skriven av: Karolina | Kategorier: Konferens, Kontoret, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens


 

 

 

 

 

 

 

Ski Unlimited går in i det nya året med förstärkningar i laget, Frida Winqvist och Karolina Krejci kommer att hjälpa oss och våra kunder att skapa skräddarsydda upplevelser att minnas. Båda är starka skidåkare i grunden, och tar med sig varsin resväska full av andra värdefulla erfarenheter.

Under hösten fick vi in Frida Winqvist i laget, hon visade sig vara en organisatör av rang och fick snabbt axla ansvaret för att producera en konferensresa till Vail för 340 personer. Detta projekt har hon navigerat hem med bravur, kanske för att hon har en skepparexamen med sig i bagaget tillsammans med tävlingsmeriter i alpin skidåkning. Sedan hon kom till oss har hon även stått vid rodret, bokstavligt talat, under en eskadersegling i grekiska övärlden med 85 gäster ombord på 9 båtar.

Strax innan jul började Karolina Krejci hos oss. Hon kommer att ingå i teamet som säljare och producent av skidkonferenser, och även ansvara för marknadsföring. Karolina har en historia som friåkare, och körde sin första friåkningstävling i Andermatt tillsammans med Ski Unlimiteds vd Per Huss. Senaste åren har hon jobbat med marknadsföring, PR och sponsring för Peak Performance och Silva, så vi hoppas att hon kan bidra på många sätt till organisationen.

Inga kommentarer

Tips på lyckad sportlovsresa

21 januari 2013 | Skriven av: Per Huss | Kategorier: Konferens, Okategoriserade, Skidåkning, Skidkonferens

Om du inte har hunnit med att fixa årets sportlovsresa eller skidkonferens delar jag här med mig av mina tips för en lyckad resa. Ett sällskap bestående av sju familjer testade förra året Passo Tonales och i år drar gänget vidare till Sauze d’Oulx i Via Lattea, Turins OS-backar från 2006.

Här i länken finns det matnyttiga: Sportlovskollo i Italien 

Hör av er till mig om ni behöver andra tips för att komma iväg!

Vintriga hälsningar B-) Per

 

Inga kommentarer

Första frosten, nya skidfilmsreleaser och försäsongspepp

20 oktober 2012 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar, Inspiration, Skidåkning

Umeåskogarna bjuder på frost och solsken en lördagsmorgon
Så äntligen, nu börjar snörapporterna droppa in från Europa. Norge var tidigt ut och rapporterade att de sparat snö från förra säsongen och pistade ut det för över en månad sedan. Tidig säsongsstart med andra ord, i september. Tur att de började tidigt för nu har det ju fallit snö i stora delar av det bergiga Skandinavien. Flertalet skidorter i Sverige har rapporterat snö och sådan som snö som ligger kvar högt upp på topparna. Funäsfjällen har fått snö, Åre rapporterar pliktskyldigt, Kåbdalis håller i sin tradition med tidig snö, Järvsö fick tidig snö men även nere i alperna har det droppat in snötyngda bilder. En helt annan höst än förra året då vi fick vänta in i december innan det började snöa på riktigt, skönt för vissa frustrerande för andra.

Själv får jag nöja mig med frost på backen, inte helt fel det heller då Umeå bjuder på inverterade höjdmeter om man ska se på det positivt. Tror Bräntberget ropar in trettio höjdmeter ungefär, fantastiska siffror för att vara Norrland. Så glöm alla fördomar att det finns skidåkning och fjällnära orter häruppe. Det är ungefär samma avstånd från Umeå till fjällen som från Stockohlm i princip, knappt fyrtio mil på småvägar. Närmare än Luleå i och för sig men ändå. Lite falsk marknadsföring.

Några andra som marknadsför sig är skidfilmerna. Som lever på guds nåder verkar det som om man läser Frenkels krönika.De har ju obligatoriska releasepartyn där skidåkare i långt hår, skogshuggarskjortor, truckarkepsar och sneakers i storleken femtiotvå tävlar i vem som kan dricka mer än sin nästa. Vinnaren får en natt på sjukhuset och magpumpen, det är riktig glamour! Annars kan man ju spendera kvällarna med att scanna av internet för att tjuvladda ned dessa independentproducerade alster så man själv sparar trehundra kronor per film och kan sen dela ut den till sin vänner på hela internet. Fast det är klart, ingenting går ju upp mot en skidfilmspremiär om jag nu ska försöka vara lite positiv. Det är skitkul att träffa alla människor och hänga en kväll med likasinnade. Prata skidåkning, titta på film och dricka en öl i glada vänners lag. Det är kvalitetstid!

Bra med skidfilmer också, de ger ju en sorts pepp inför det som komma skall. Skidåkning i puder, oändligt med puder. Nedför snuskigt branta face och med skidspetsarna alltid pekandes nedåt, i fallriktningen. Ständigt någon snygg låt i bakgrunden när snön yr kring åkaren som alltid lyckas krångla sig ur de mest prekära situationerna med hedern i behåll och high-fivar sina polare längst ned. Det är jag till vintern, till hundra procent! Tänker jag varje år, lika gött varje gång!

, , , , , ,
Inga kommentarer

Bland jöklar, islänningar, vulkaner och fräsande hål i jorden

27 augusti 2012 | Skriven av: Emil | Kategorier: Filosofiska funderingar


En veckas tid har spenderats i det gamla vikingariket, Island. Här föddes vikingarna ur vulkanernas kratrar och drack redan som spädbarn lava och smörjde ansiktet med magma, för att främja skäggväxt i tidig ålder. Som nioåringar fick vikingarna genomgå ett mandomsprov vilket bestod i att på egen hand simma till de brittiska öarna, plundra flera kyrkor, snickra en båt av kyrkkorsen (inget annat virke fick användas) och segla hem via Grönland för att där inhämta en isbjörnspäls från ett levande exemplar. Detta tog normalt sett ett år för den genomsnittlige islänningen. Väl hemma firades hemkomsten med en fest som skapade spänningar i kontinentalplattorna som kändes hela vägen till Japan på andra sidan av den nordamerikanska plattan.

Vikingarna besökte Europa ett flertal gånger och lärde dem ett och annat om hur handel bedrivs. De lärde sig även känslan av att känna sig plundrade, mindre angenäm upplevelse om vi får tro dokumentation från tidsepoken. Britter och franker bad böner liknande A furore Normannorum libera nos, Domine (För nordmännens raseri, bevare oss, milde herre Gud!) vilka pålyser vikingarnas inverkan på Europa. Som tur var lärde vikingarna dem prata som nordbor också, vilket märks i språket därnere. Framförallt flamländskan har ju tydliga spår av vårt välklingande nordiska språk, de var väl mottagliga för den nordliga behandingen som de bjöds på.

Idag exporterar Island även språkliga ballader i form av Björks och Sigur Ros’ något flummiga framföranden både på scen och på kompakt skivor. Även aska är en stor exportprodukt från detta land men den kommer mer sporadiskt då vissa år är tillgången bättre än andra. Enligt ett citat från en påhittig isländare, ”Don’t fuck with Iceland! We may not have cash, but we have a lot of ash!”. Förr i tiden var det nog vikingarnas humör som skapade vulkanutbrotten på ön och det är nog en mer trolig förklaring till de senare utbrotten i modern tid. En charmig kvarleva från vikingatiden, mer märkbar än runstenar och pilspetsar i Birka. Kan varmt rekommendera en resa till Island så får ni också uppleva något av ovanstående.


Att beställa pizza på isländska av en isländare är en upplevelse och kan te sig lite olika. Om denne isländare har sant vikingablod i sig blir ungefär så här, efter egna erfarenheter naturligtvis. ”Jaeg vill ha en pizzur” med tung betoning på -ur i slutet av pizzur med en basröst så djup av rutorna i den lokala pizzabagarns restaurang skallrar, mjölet surnar, coca-colan vitnar och tandlagningarna faller ur som garnering på din pizzur. Det gäller att ha god fantasi för att visualisera sig scenariet, en annan möjlighet är att åka till Island och uppleva det live istället. Ingenting går upp mot äkta vara, så att säga.

Inga kommentarer
Äldre inlägg »