Saker ni inte visste ni ville veta om Eiffeltornet

Eiffeltornet i Paris, jättehögt

Tour Eiffel dans Paris

Som sagt, det finns så mycket intressant fakta om Eiffeltornet som ni aldrig kunnat gissa er till. Minst trehundra arbetare dog i Paris under byggtiden av tornet men bara en av dem byggde tornet. Denne dog när det skulle spexas för sin fästmö på plattformen. Detta spexande ledde till mannens fall, över sextio meter föll mannen och livet fick sin ände där. I övrigt använde de över artontusen delar, av stål, för att bygga tornet. Vad det innebär för dig som turist kan jag inte säga men det ser ut att vara många många delar på det.

Gustave Eiffel byggde tornet utan att ha något att jämföra med och det tog blott två år att färdigställa det. Tänk att skruva ihop artontusen bitar, en massa bultar och stänger som skall passa ihop. Det byggdes från fyra olika håll, varje ben utgjorde en separat arbetsplats. De skulle mötas mitt på och som vanligt var konstruktören orolig att de inte skulle mötas på mitten, men det diffade bara fem centimeter. Fantastiskt. Det var samma sak när de grävde en tunnel i Abisko, då var ingenjören orolig för att de två arbetslagen inte skulle mötas mitt på. Dagen innan tog den ansvarige livet av sig då pressen var alltför stor. Så kan det gå.

Tornet kan variera cirka femton centimeter i höjd beroende på temperatur. Det ni. Ungefär som Kebnekaise som varierar mycket i höjd också, slående likheter..Tornet var också en symbol för fransosernas hopp och styrka under 1900-talet, viktigt viktigt.

Nu vet ni lite mer än tidigare om det här tornet. Vad det har med något att göra kan jag inte svara på men har ni läst hit så är ni lite mer allmänbildad än tidigare. Bra va?

Chamonix i korta drag, en snöig historia.

Chamonix idagSå nu är det äntligen april, vårsolens värmande strålar bränner vinterblek svensk hud runt om i landet. Härnere i alperna hade vi en lång härlig period av strålande sol och värme, många är ni gäster som kommit ned och fått en fantastisk tid härnere. Idag skiner solen, ovanför molnen. Nedanför molnen faller snön än en gång, tioende gången sedan april började. Men det ryktas om sommarvärme i Skåne nästa helg, är det någon som ska dit då? För nu känns skidsäsongen fjärran och cykelsuget har sällan varit större, ut och rasta den nyinköpta cykeln som aldrig rullat i skogen. Snart snart..

Rifugio Guglielmina, ett minne blott även om minnet är ett skönt minne

Rifugio GuglielminaRifugio Guglielmina, en pärla i våra kära alper som till slut fick betala det högsta priset som finns. Ett grymt slut på en fantastisk saga som givit glädje åt så många människor genom tiderna. Få ställen kan servera så gott kaffe eller så bra viner som Guglielmina kunde. Från den 21 augusti 1878 har hyttan varit öppen, förutom en period från 1959 till 1993 då den var tillfälligt stängd. Epoken tog slut den 22 december 2011 då en eld tog fäste i byggnaden och var omöjlig att släcka.

Kvar är idag endast ruinen av denna byggnad som många av oss har kära minnen av. Inte allt varar för evigt. Tack för allt.

Spartanskt japanskt blandat med italienska kulörer

Jset i CourmayeurSååå har just provat J(eep)set här i Courmayeur. En härlig mix av italienskt och japanskt kök. Hur ser det ut därinne, italiensk allmoge blandat med spartanskt japanskt kanske? En liten mix av bägge faktiskt, känns lite schizofrent att sitta därinne, i nordvästraste hörnet av Italien. Väldigt långt från Japan vid närmare eftertanke. Trots detta har de fått tag i några ordentliga sushikockar som står bakom den svarta disken med glasskydd på övre delen. Den undre delen är svart och med den stora Jeep-loggan, två ljuslyktor och den karaktäristiska grillen på alla Jeep:ar. Den grillen är det nog många afrikanska savanndjur som sett i vitögat som det sista de sett i livet, likaså den norrländska vargen.

Med glansiga textilservetter med trendigt snedlagda bestick är borden dukade, dock är vattenglasen helt fantastiska. Den annars så vardagliga Aqua Panna smakar himmelskt gott i dessa glas, jag måste få tag i sex stycken såna glas. Kanske vattnet i Chamonix smakar gott till och med. Den svarta glansiga servetten matchas med interiören i övrigt, lite spartanskt men de har inte tagit bort alla italienska element med gigantiska träbalkar i taket samt golvet i stenkakel.

Vinet som rekommenderades till Sushin kom från Morgex, Vin Blanc di Morgex eller något sånt, en fransk touch på ett i övrigt helitalienskt vin. Om det passade till sushin? Mina smaklökar är nog inte så utvecklade att de förstod innebörden av dess kombination. Sushin då? Beställningen gick på sju bitar med varierande pålägg. Goda pålägg men riset påminde lite om halvkokt risottoris. Det kan väl ses som något negativt tycker jag. Trist då soyan tillsammans med wasabin skapade en oanad smaksensation i gommen. Aldrig smakat något liknande men vill ha mer! Kanske har de lagt socker i wasabin? Något beroendeframkallande har de blandat i för jag kommer nog sent glömma denna wasabi.

Så småningom kom efterrätten in. En Tortino al Cioccolato Cuore Caldo con Mousse di Ciliegie. Visst låter det fantastiskt gott! En liten tortino av choklad med ett varmt chokladhjärta och till det en härlig mousse av körsbär. Mina smaklökar smälte i alla fall och förhoppningarna var höga på denna rätt. Levde den upp till det fancy namnet då? Fick mina smaklökar dansa argentinsk tango i gommen? Hittade den sista pinnen ned i komposten? Näe, inte riktigt tyvärr. Det blev en liten besvikelse då chokladen var lite lite chokladig. Kunde gott ha kickat igång chokladen lite mer och det där varma hjärtat saknade djup. Varmt men ingen riktig chokladsmak där heller. Ack ack ack.

De föll inte riktigt på målsnöret men nära var det, tror de snubblade på tredje häcken. Kom ikapp och sprang förbi några konkurrenter för att sedan ha otur vid sjätte häcken och göra en till rivning där konkurrenterna hann ikapp och sprang vidare mot målsnöret. De sista två häckarna var de närapå ikapp för att i sista momentet drabbas av storhetsvansinne och så gick hälsenan av alldeles innan mållinjen. Bättre lycka nästa gång!

Tillbaka till alpinismens huvudstad tillika mekka

Ett snöigt ChamonixEfter ett par veckors jobb med Ski Unlimited ute på varierande skidorter i den italiensktalande delen av dessa vackra alper har vi kommit tillbaka till vår, för närvarande, hemort; Chamonix. Som de flesta civiliserade människor redan har hört och vet om har det snöat oförskämt mycket i denna del av Europa. Koncentrerat över vissa lyckliga orter i alperna är snödjupet högst respektabelt för att vara denna tid på säsongen. Tursamt för oss är Chamonix en av dessa lyckliga resorter. Det märks på alla tak runtom i byn och överallt på gatorna är det hårdpackad snö eller is. Skulle aldrig hänt i Courmayeur, där plogar de gatorna ordentligt. Det är faktiskt riktigt mysigt här i byn nu. Höga snödrivor och glada mungipor överallt.

Vallee Blanche i solsken och 30cm puder
När vi kom tillbaka gjorde vi en tur i Grand Saint Bernard och besökte munkarna i klostret. Där gjorde vi ett par små turer i området efter första natten. Fin snö trots renblåsta bergssidor. Men har i Chamonix drog vi snabbt upp på Aiguille du Midi och åkte ned Vallee Blanche efter ett snöfall på söndagen. Det kom fyra centimeter i byn och drygt trettio centimeter uppe på aiguillen. Perfekt dag för att göra Vallee Blanche med andra ord.. Knappt några människor och finfin snö hela vägen ned. Kanske den ultimata dagen för åket. Nu är det gjort och vi fick se snömängden däruppe, det är en god del snö även om en hel del sprickor är synliga på glaciärerna i området. Fast det är ju bara februari så det är väl okej ändå..

Aiguille du Midi i puder och strålande sol
Solen verkar fortsätta skina för oss och det innebär fler fina turer i området. Tillsammans med härliga människor i strålande solsken kommer vi promenera runt i massivet på stighudar och njuta av sol, puder och glada skratt. Om ni har vägarna förbi alperna så stanna för bövelen till och dra några svängar för det finns snö till alla (om man inte åker till östra alperna för där finns ingenting nästan) och det är bara att slipa stålkanterna för de få svängar ni gör i pisten. Det är ju även mysigt att åka skare. Hörde för övrigt fel när vi var i klostret och en av munkarna beskrev att han funnit snö och vad för typ av snö det var. Jag hörde han beskriva hur han fann snö, pudersnö, men ett hårt lager med snö över… men massor av pudersnö under skarlagret. Fantastiskt tänkte jag, är det inte typ den värsta typen av snö men han har ju rätt… det ligger ju puder under skaren då. Positiv inställning kan ta en långt i livet. Som tur var hörde jag fel utan han hade funnit puder ovanpå ett hårt lager av snö, alltså tvärtemot vad jag hörde. Jag är glad att munken uppskattar den snön bättre än skarskidåkning, men vi är ju alla olika.

Lite som det årliga Åre-reportaget eller fjällvärldens gobitar..

Precis, ni läste rätt. Här kommer det. Årets försäsongsträningsinlägg, lika årligt som Åka Skidors reportage om Åre eller Utemagasinets genomgång av fjällvärldens gobitar. Denna vackra tradition som jag känner att jag inte kan bryta även om detta inlägg kommer lite senare än vanligt. Det är ju dags att bekänna färg snart, väldigt snart. Snön vräker ju ned i alperna i skrivande stund, det är något i hästväg! Hoppas ni har följt webbkamerorna den senaste veckan, blir lite besviken annars. Det är ju helt vilt därnere, det är mer snö i Courmayeur, Gressoney och Chamonix än vad det är i Järvsö. Det är ganska ofta det händer men bifogar en liten bild från Järvsö också så ni vet att jag talar sanning.

Gressoney Saint-Jean Grand Montet Chamonix Webcam Courmayeur Webcam Järvsö
Gressoney Saint-Jean Chamonix GrandMontet Courmayeur Val Ferret Järvsöbacken

Dessa bilder är från idag, den 16 december, och är lite av en motivation för alla er som försäsongstränar. Och en spark i baken på er som inte håller på, vad tänker ni på? Skämmes! Själv ligger jag i soffan och äter vulkaner och tutti-frutti och njuter av min träningsvärk. Präktig som få!

Ska lägga upp en bild på snörapporten över Chamonix också, om än lite sent ute så är det bara en liten hint om vad som faktiskt kommit därnere. Det här är bara början på kanske historiens snörikaste vinter! Järvsö kommer också få mer snö så ni som vill åka skidor imorgon och har slarvat bort passet kan åka dit, det är passfritt där. Alltså vi är något patriotiska vi Järvsobor men vi tillåter icke-järvsöbor att beträda vår mark och njuta av en skidåkning i världsklass! Visste ni att vi har haft FIS-tävling i Järvsö? Det har hänt och det kommer hända igen, ryktas det om i Ljusnandalen (Sveriges kanske vackraste dalgång för övrigt).

Snow-Forecast ChamonixDet här är alltså snörapporten för Chamonix. Det ser fint ut men det här är ju bara en liten del av allt som kommit så jag känner att jag kanske förstör något av magin. Men ja.. Kan ju bifoga rapporten för Järvsö också, det är inte riktigt lika mycket på rapporten men å andra sidan brukar snörapporten aldrig stämma för Järvsö, vi brukar multiplicera fem-sex gånger för att nå lite mer rättvisande siffror.

Snörapport Järvsö
Så om ni multiplicerar med sex här så blir det mer rättvisande med andra ord. Det ger alltså ca 140cm snö de kommande dagarna. Och ni behöver inget pass för att ta er till Järvsö, tåget går varje dag till Järvsö från Stockholms Central. Det är ju för övrigt många Stockholmare som jobbpendlar till Järvsö….

Så nu har jag gått igenom alla faser i att försäsongsträna och hoppas ni känner er inspirerade att fortsätta med alla övningar som ni börjat med så ivrigt tidigare i höst. Den som ligger i får ligga eller hur nu ordspråket går, har så dålig koll på de där.

Fika, är så mycket mer än ett fult ord på italienska!

Bjurholmsfikat i konditoriet som även fungerar som ATG-ombud, Pressbyrå och hamburgerhak

Absolut! Hur många är vi inte som fikar på onsdagar i Sverige, eller tisdagar, eller lördagseftermiddagar för den delen. Fikat är ett väldigt centralt begrepp i den svenska språkmunnen numera. ”Ska vi ses på en fika?” Kan man vara ”på” en fika eller hur är man med en fika egentligen? En fika innebär ju oftast kaffe, kaka och stillasittande i ett antal timmar på ett café som tar ut ”timpenning” på kaffen. Det har jag kommit fram till för hur kan de annars ta så mycket pengar för en kaffe? Det är som inte rätt av oss konsumenter att beklaga oss över priset på en kaffe när vi väljer att sitta ned på en stol och ta upp plats för framtida ”eventuella” kunder för caféet. Det är klart de måste ta betalt, kostnad/timme har nog forskarna på Stockholms Handelshögskola räknat ut och i hemlighet skickat ut till samtliga caféägare i Sverige. Det är därför det i regel är rätt samma pris på kaffet runt om i landet, oavsett kvalité och smak.

Nybro Konditori i Umeå, inget kaffe till fikat men en uppfriskande fruktsoda.

Sen går det ju även att fika ute i skogen. Speciellt om du är ute o cyklar kan du med fördel ta en fika. En sån händelse är lite annorlunda än den du får i caféet på stan. Oftast innebär det en skön paus i trampandet och en timmes stillasittande när du försöker få igång en eld så du kan grilla korv. Sån där riktig korv som har mer kött än benmjöl i sig. Förhoppningsvis. Bilderna som visas i den här korta texten kommer från hösten och olika tillfällen där fikat har spelat en central del i upplevelsen. Inte sällan är det en cykel i närheten och allt som oftast så är det just fikat som sitter kvar i minnet av dagen. Trots att cyklingen och naturupplevelsen säkerligen inte var av dålig kvalité eller karaktär. Det är bara så att vi människor är funtade på det viset att vi kommer ihåg intryck som lämnats på fler än ett sätt. Via syn, känsel, lukt, smak och allt sånt. Det gör ju att ett fika lämnar ett mer bestående intryck än en svettig uppförsbacke i sadeln till exempel. Antalet sinnen som är aktiverade är ju kraftigt begränsade i uppförsbacken medan vid fikastunden är det oftast flera sinnen i skönt samspel som inverkar på slutresultatet i vår minnesbank där i hjärnbarken.

Korvgrillning på Balklinten i Västerbotten med tillhörande folköl och 'riktig' korv..

Det här kan spåra iväg väldigt snart och jag ska ju sova snart, tidig kväll, så jag avslutar den här texten här och önskar er alla en trevlig vecka

En allvarligt menad korvgrillning efter Umeå Bike Rally på Hässningsberget, även grillningen blev något av en tävling i slutändan

!

Trianglar, tre-rätters och två-hjulingar i den svenska fjällvärlden

Hallilolo! Här kommer en liten rapport om en fin tur som gjordes i sommar i den svenska fjällvärlden. En riktig klassiker har det varit i årtionden och nu är det även det på två hjul, för i den svenska fjällvärldsmyllan kryllar det av hjulspår numera. De lämnar tydliga spår efter sig och snart drar nog debatten igång bland de som förstår sig på såna här saker. Mtb i fjällvärldens vara eller inte vara. Stora skyltar kan sättas upp och restriktioner införas. Debatter upp i riksdagsnivå kanske? Det här är ju något som sätter griller i huvudet på den mest inbitna fjällvandraren med en någorlunda verbal förmåga.

Fast vad är det jag säger egentligen. Alla vi mötte på turen var glada och intresserade hur det egentligen är att cykla i fjällvärlden. Är det inte stenigt? Svårt? Hur vadar ni med cykeln? Vad använder ni för cykel? Ni kan väl inte ta med mycket packning då? En hel del frågor blev det i bastun när den väl startats upp av hyttepersonalen och samtliga närvaranden trängt ihop sig därinne. På lavarna med svensk helikopter-utflugen öl i händerna.

En fantastiskt tur var det, kan skriva om den länge men skickar upp lite bilder istället så får ni se små glimtar ur den. Kan varmt rekommendera Jämtlandstriangeln på mountainbike.

Vältrampade stigar till Sylarna som sagt, bara början än.

Stigcykling tillsammans med vandrarna

Karin på väg ned efter en massa uppförsbackar

Very nice cykling i Jämtland

Sylarnamassivet som gränsar till Norge i bakgrunden.

Sylarnamassivet i bakgrunden

Vad gör alla på fjällstationerna?

Tråkigt tråkigt på Sylarna fjällstation

Lillsylen, personalstugan.. Fantastiskt fin kväll i övrigt

Molnigare på väg mot Blåhammaren och varierande terräng.

Litet vad med liten cykel på väg till Blåhammarens Fjällstation

Många stenar på hög blir högt....

Vandrare gillar ordning och reda, de städar undan löst liggande stenar

Blåsigt på toppen

Blåhammarens Fjällstation, notera flaggstångens lutning.

Vad som bjuds på Blå Hammarens fjällstation

Chokladbulle och Yatzy, enda göromålet på Blåhammarens Fjlälstation

Det är mer strömt än det ser ut.. lovar...

Från Blåhammaren ned till Storulvån

Nedförsbacken från Blåhammaren är nästan 12km lång

En liten del av sommarminnen från tvåtusenelva

En absolut höjdpunkt från en sommar med många höjdpunkter måste jag ju nämna konserten som spelades på taket av Operan i Oslo. Denna gigant till byggnad som är byggd i havet i hamnen i Björvika i Oslo. Många i:n där men det kan ni ta, det här med korrekt språkuppbyggnad har jag slutat med för längesen och jag kan ju knappt prata nuförtiden. Mitt tal har fördärvats av alla år med främmande talande människor. Jag har börjat lära mig det här nu efter ett helt år i Sverige med väldigt få utflykter utanför landets gränser.

Operahuset i Oslo
Nu är det i och för sig Oslo jag pratar med så där var jag i somras och ‘hängde’.. denna term som innebär så otroligt mycket. Flexibelt och mångfacetterat begrepp som kanske inte får den respekt den  förtjänar i SAOL’s lilla samling av glosor. Ska nog skicka in en ändring som styr upp det här. Det här är nuvarande definition i SAOL nämligen.

häng s. -et-* (vard.) hängande; overksam vistelse; (sport.) kontakt genom att hänga på el. följa tätt efter i löpning; ha h. på ngn

hänga v. hängde

Inte helt rättvisande som ni kan se.. Hursomhelst pratade jag om en konsert i Oslo har jag för mig, det tar väldigt lång tid att skriva de här inläggen ska ni veta. Det var kanske sommarens bästa konsert genom tiden och någonsin. Fantastiskt framträdande av artisterna som spelade där den ljumma sommarkvällen i kapitalet till vårt kära grannland i väster. Började med en sedvanlig ‘fullt ös’ konsert av Hoffmaestro som är mer eller mindre världskända (tänker mig då den här västliga världen) för sina konserter som de med sällan skådad energi och frenesi genomför. Det är full närvaro på scenen och de får igång oss i publiken med sånger som är väldigt ‘skrålvänliga’ (finns inte heller i SAOL på ett korrekt återgivet sätt) och dansbara. Det går bara inte att stå still och vi finner det alla njutbart att befinna sig i publikhavet, som tanten vid grillplatsen på udden vid Grössjön i Umeå skulle sagt det (en helt annan historia).

HOFFMAESTRO
Efter en svettig spelning av Hoffmaestro var det paus och obligatorisk toalett då norska staten betalat fyra miljarder norska kronor/riksdaler för sitt operahus (som enligt kritikerna ser ut som ett kärnkraftverk) inte vill att vi utför behoven på själva byggnaden. Således gick alla hundratals ungdomar/ynglingar/medelålders vilsna människor in i operahuset för att begagna sig av faciliteterna som stod till förfogande. Dock var det lite för få ‘faciliteter’ för den folkanstormning som det blev och det blev lite av panik därinne då vakterna/väktarna/de ”snälla” människorna som skulle hålla ordning på massorna inte riktigt förstår vad service innebär. Denna incident slutade i värkande blåsor, kiss på golvet och lite trumpna miner och ett bekräftande av denna yrkesgrupps flexibilitet när det kommer till att lösa problem.

Publikhavet på Operan i Oslo
Efter toaletterna och inmundigandet av någon öl för 75norska kronor/riksdaler kom den svenska superstjärnan Timbuktu upp på scenen. Han hade laddat för den här konserten i flera år då han med sitt nya album med sitt jazziga framträdande på scenen verkligen fick himmelen att lysa klarare, öronen vibrerade av vällust, månen sken lite glittrigare och världens alla krig stannade upp för en stund. Jag är egentligen inget superfan av Timbuktu men nu är jag helt såld. Det var så fantastiskt bra konsert där hela publiken bjöd på sig själva i kollektivt dansande, allsång och idel glada miner och ögon som glittrade av glädje och eufori. Scenen vibrerade och låtarna flöt ihop i ett och gästartisterna stortrivdes och kvällen är och förblir oförglömlig!

Timbuktu med band samt HOFFMAESTRO

[VR Sub20] Med start 06:06 fredagmorgon 17juni2011

Campagnolo we like!Nu är det dags, näst sista tävlingen i min klassiker. Sen är det över. Efter det här blir det chips, bakelser och smör som kosthållning fram till julafton! Lyssna på Iron Maiden och dricka folköl på kvällarna. Vakna upp bakfull, naveln full med ludd och nätlinnet kladdigt av gårddagens grisfest! Vilket liv jag ser fram emot!

Nu är det ju inte så att jag avhållit mig livets goda under detta år som gått. Att leva som en asket och satsa på bra tider i lopp som inte spelar någon som helst roll är inte riktigt vad jag ser som ett bra liv. Det är ju viktigt att njuta så ofta vi kan och så gott vi kan, allt annat är väl bortkastad tid?

Vätternrundan blir det i alla fall och en tid under 20 timmar siktar jag på. Har hört talat om ett maraton i Frankrike som går mellan vingårdar i Bordeaux eller vart det nu var. Varje vingård är en vätskedepå där löparna får smaka på gårdens vin, antar att det finns en hel del vingårdar därikring. Så borde det vara kring VätternRundan också. Lite mer avslappnat, slippa stressen från subborna (SUB7, SUB8, SUB9 mfl), som ska plocka en bra tid i VR. Vore ju kul att kunna glida runt den där pölen i makligt tempo och få sig en förfriskning när den behövs som bäst.